78 den parochiala utvecklingen, som från det största distriktet, fylket, torde ha utvecklat sig mot allt mindre delar av detta ursprungsdistrikt.® Om man utgår från att det i ett fylke uppförts fyra fjärdingskyrkor och att det sedan i en av fjärdingarna uppfördes en ny kyrka för halva fjärdingen, dvs. för dess ena åt t ing, måste ju rimligtvis den andra fjärdingskyrkan ha blivit åttingskyrka för den motsvarande fjärdingshälften. Om detta varit tillvägagångssättet vid sockenindelningen erhålles för hela fylket ej mer än åtta åttingskyrkor. Detta antal stämmer emellertid föga med det ganska stora antalet kyrkor, som anförs i Björgynjar kälfskinn från 1320—50: i Firdafylke 33 kyrkor, i Sogn 35 kyrkor och i Hordafylke 41 kyrkor. 1207, när den nyare Gulatingslagens kristenrätt tillkom, kan antalet kyrkor i des.sa fylken knappast ha varit mycket mindre, och om uppräkningen i kap. 12 motsvarade vad som vid den tiden var vanligt språkbruk i Gulatingslag, så torde det i .Sogn och 1'irdafylke ha funnits över 20 och i Hordafylke närmare 30 kyrkor, på vilka uteslutande benämningen häradskyrka kunde appliceras. Häradskyrkorna torde således ha utgjort det stora flertalet av sockenkyrkorna i Gulatingslag och själva benämningen häradskyrka har från början sannolikt brukats som beteckning på sockenkyrkan i det distrikt, somursprungligen benämndes härad och som av allt att döma varit ett distrikt av tämligen begriinsad omfattning och i territoriellt avseende väsentligt mindre iin en fjärding eller en åtting.® Om man således utgår från, att häradskyrkans sockendistrikt var väsentligt mindre än fjärdings- och åttingskyrkornas, så kan man av det förda resonemanget sluta sig till att häradskyrkorna på det hela taget måste vara yngre än de andra kyrkorna. Denna slutsats är ej utan betydelse för förståelsen av stadgandena i Gulatingslags kristenrätt men det är också av största vikt för en riktig tolkning av dessa om det kan fastställas, huruvida samtliga dessa ovannämnda kyrkor äi avsedda och omtalade i den kristenrätt. som Olaf den helige föreläde Gulalingslags allmoge för godkännande, eller om vissa av dem tillhör en senare period och i så fall vilken.'® Enligt Saga-traditionen har fylkeskyrkorna i Gulatingslag uppförts av de båda missionskungarna. Olaf Tryggveson och Olaf Haraldsson, den förstnämnde byggde en kyrka på ön Moster i Hordafylke, avsedd som fylkeskyrka för detta fylke. I övriga fylken uppfördes de motsvarande kyrkorna av Olaf Haraldsson, som också rikligen doterade dem. Av forskningen antas i regel all de två missionskungarnas insatser såsom kyrkobyggare inskränkt sig till uppförandet av fylkeskyrkorna och att fjärdings-, åttings- och häradskyrkorna tillkommit efter Olaf den heliges tid. Denna uppfattning är dock, menar Taranger, knappast riktig. Gulatingslags avsnitt rörande kyrkorna i kap. 10 inleds med orden: »Det er nu derniesf, at vi skal vedligeholde alle de kirker og kristendommen, som Olaf den hellige og biskop Grimkel satte paa Moster thing, og alle dem, som siden blev opforte.» Därefter heter det, att det är »en kirke i hvert fylke, som vi kalder hoved-kirke, som samtlige vi fylkesiiiffnd har at vedligeholde»; i kap. 12 följer så den ovan omtalade uppräkningen av de andra kyrkor, som skulle upprätthållas, var och en av sina ägare. Varför skulle Olafs och Grimkels påbud på Mostertinget ha inskränkts
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=