54 från början av 600-talet saxiska lagrum brudköp. Meningen är endast, att äktenskapsbrytaren för egna kan avse något medel skulle ersätta den bedragne äkta mannen de omkostnader, som var förknippade med ett nytt äktenskap, t.ex. för bröllopsfesten. 17 Scbuttzes tolkningar av de anglosaxiska lagarnas inställning till brudköpet bar emellertid inte fått stå oemotsagda. Kritiken har kommit från en i hög grad sakkunnig forskare, nämligen K. A. Kckhardt i en år 1943 publicerad anmälan av Schultzes skrift.'*^ Eckhardts uppfattning överensstämmer i allt väsentligt med Liebermanns. Kckhardt menar alltså, att äktenskapets ingående i de behandlade lagarna hade formen av ett brudkiip. Som ett exempel på Schultzes stundom oniijaktiga bevisfiiring kan anföras följande. I en 1944 tryckt avhandling över västgotiskspansk äktenskapsrätt tillbakavisar Schultze Eckhardts kritik angående hans tolkning av Aethelberlh 31. Eör att visa felaktigheten i Eckhardts uppfattning —som går ut på att äktenskapsbrytaren för sina egna pengar skulle skaffa den bedragne äkta mannen en annan hustru — anfiir Schidtze ett lagrum ur den äldre västgotisk-spanska rätten. Det sägs där, att om någon våldför sig mot en ogift kvinna, skulle denne antingen skaffa henne en äkta man eller (själv) gifta sig med henne (det ei nutrito (uit (tccipidt per uxorem) Hur skulle man av denna rättsregel kunna sluta sig till att den nye mannen var »köpt», frågar Schultze. Svaret på denna Schidtzes fråga blir: naturligtvis inte. Eelet i Schultzes resonemang ligger däri. att det västgotisk-spanska lagrummet (i motsats till det anglosaxiska) inte med ett ord nämner något köp. dvs. någon ersättning i pengar eller andra materiella värden. Det är alltså i sammanhanget helt ovidkommande och bevisar ingenting om hrudkiipet.-' Eckhardts inställning till Schultzes tolkningar beträffande brudköpet i den äldsta anglosaxiska rätten kommer även till synes i hans år 1958 utgivna Leges Anglo-Saxonum 601—925,-- där han i fraga om de här återgivna och liknande lagrum i allt väsentligt följer Liehermann —ät vars minne han tillägnat sitt arbete — och inte Schultze. 1'Atersom brudköpet är belagt på flera håll på jorden, under forntiden också hos högtstående folk. ter det sig naturligt, att det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=