RB 20

15 under katolsk tid plägat bära ljus i handen under den högtidliga processionen in i kyrkan efter akten framför kyrkodörren. Brudmässan inne i kyrkorummet bestod av böner, psalmsång, bibelläsning, anlifoner (växelsång) samt välsignelse av bruden och brudparet. Då denna del av vigseln hade en utpräglat religiös prägel, skall här endast sådant uppmärksammas, som är av mera allmänt kulturhistoriskt intresse. Akten inne i kyrkorummet kulminerade med den högtidliga brudbenediktionen, då pällen hölls över brudparet, som knäböjde vid altaret. Denna handling fick dock endast användas, ombruden inte förut blivit på detta sätt välsignad. Den förekom alltså inte, om hon var änka, men var egendomligt nog tillåten, om hon var corrupts, dvs. om hon haft sexuella förbindelser före vigseln.*’ Då man vet, att kyrkan arbetade på att få konkubinaten ersatta av en genom kyrkan helgad förbindelse, kan man tänka sig, att bestämmelsen tillkommit för att underlätta legalisering av ett dylikt förhållande.^*’ Pällen hölls över brudparet av fyra ogifta personer, en i varje hörn. I varje fall enligt senare bruk här i Sverige skulle av dessa fyra personer tvä vara män och två kvinnor.^’ Om denna sedvänja är ursprunglig må lämnas därhän. I ett ritual frän klostret Lyra i Normandie från omkr. år 1100 föreskrives, att fyra homines, personer, män, skulle hålla pällen utan närmare angivande av om också kvinnor avses.Ännu i 1917 års handbok heter det, att brudmässa och päll inte får förekomma, ombruden är änka eller ålderstigen, dvs. i en icke fruktbar ålder. Utmärkande för vigselritualet var det starkt gammaltestamentliga inflytande, framför allt från den apokryfiska Tobias bok, som kom till synes. Kyrkans kvinnoideal framgår av förmaningen till bruden; må hon vara älskvärd mot sin man liksom Rakel, klok som Rebecka och må hon leva lika länge och vara lika trofast som Sara. Må hon bli rik på avkomma, vara dygdig och oskuldsfull och må de båda leva så länge, att de må se sina barn i tredje och fjärde led, heter det bl.a. i välsignelsen. (Denna del av benediktionen är hämtad ur Tobias bok 9: 11, där den enligt Vulgata lyder: »et videatis filios vestros et filios filiorum vestrorumusque in tertiamet quartamgenerationem»). Brudbenediktionen hör till de ålderdomligaste inslagen i de

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=