no vilken utsträckning de tillämpades i vårt land är en svår, måhända olöslig uppgift. Det är dock inte något tvivel om att den borgerliga fästningen var den förhärskande rättsseden och att kyrkans lära om sponsalia de futuro aldrig slog igenom i de breda folklagren. Att sedan furstliga personer som t.ex. Kristofer av Bayern och hans brud trolovade sig genom verba de futuro säger ingenting om folkliga seder. 1 de bevarade ritualen från svensk medeltid används överhuvud taget aldrig formeln »accipiam te». Akten framför kyrkodörren utgjorde sponsalia de presenti. Detta kommer dock endast i två av ritualen —Äbo och Uppsala —till uttryck genom orden: »Ego te accipio (recipio) N. exnunc mihi in uxorem/maritum in nomine domini». (Jag tager dig N. nu till min äkta hustru/man i Herrens namn). Linköpings och Skararitualen saknar dessa ord. Detsamma är fallet med de danska Roskilde- och Slesvigmanualen. Exempel på vigselformulär, som upptar båda formerna av trolovning, alltså både sponsalia de futuro och de presenti, finns i utländska ritual, sålunda i ett —vad löftena beträffar —franskspråkigt odaterat ritual. Det har i det föregående framhållits, att kyrkan i vårt land enligt landskapslagarnas kyrkobalkar godtog den borgerliga fästningen och att detsamma är förhållandet i de senmedeltida allmänna landslagarna och stadslagen. Icke desto mindre märker man hur kyrkan förändrar sin inställning till fästningen. 1 en visitationsordning från Strängnäs stift under Kort Rogges episkopat är hållningen mot den borgerliga fästningen fientlig. I denna stadga uppmanas biskoparna att tillse, att hemliga trolovningar {chindestinc desponsationes) inte fick ske under privata dryckeslag; trolovningar/äktenskap {sponsali(i) skall ingås inför en präst (curato presentc) med tillbörliga ordalag vare sig det gäller sponsalia de futuro eller de presenti. Innebörden i rättsregeln är denna: vad som där sägs om trolovningar, ingångna under privata dryckeslag, syftar på fästning och giftermål, vilka förrättades av giftomannen vid i lag föreskrivna gästabud, fästningaöl och giftaröl. Enligt kanonisk rätt var dylika äktenskap, som avslutades utan kyrkans medverkan, hemliga och förkastliga. Trolovningar/äktenskap skulle ingås enligt den kanoniska rättens bestämmelser om sponsalia de futuro
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=