93 såsom rällvis.*- Heccarias, \å)ltaires och Diderols konstruktion; straffet är rättvist om det är nödvändigt för samhället, synes mig vara ett exempel pä denna reaktion. Det är emellertid självklart att sä länge man endast bedömde det straffrättsliga lidandet säsom ett medel i samhällsnyttans tjänst, var en snäv gräns satt fiir reformkraven. I den män humanitära krav uttrycktes genom en rättvisemotivering, mäste de träda tillhaka infiir rättspoliliska niidvändighetsmotiveringar. Vad som var nödväiuiiijt fiir samhället var ju rättvist, och därmed hiimanitärt (jodtiKjbvrt. Att överskrida de gränser fiir reformkraven, vilka voro en följd av detta tankesystem, var endast miijligt antingen genom att framföra absoluta humanitetsmotiveringar, d.v.s. i den mänskliga solidaritetens krav grundade motiveringar, som gällde oavsett en regels konsekvenser ur sambällsnyttans synpunkt, eller genom att införa en annan rättspolitisk målsättning än avskräckningsprincipen. Men varken Montescpiieu, Beccaria, Voltaire eller Diderot —för att nu endast nämna de viktigaste upplysningsmännen detta annat än i mycket begränsad utsträckning. Ingen av dem anfiirde förbältringslanken som motivering för straffsystemets utformning. Straffet skidle oskadliggöra brottslingen genom dödsstraff, genom frihet sberövandet eller genom avskräckningen. rhulast Heccaria (och möjligen Montesquieu) avvisade tortyren med en absolut humanitetsmotivering. Voltaire godtog tortyr som medel att uppspåra medbrottslingar till kunga- eller fadermördare. Även Diderot medgav dess berättigande i vissa fall.*^ Montesquieu avvisade de kvalificerade dcidsstraffen säsom (iverflödiga. medan \"oltaire motiverade deras avskaffande med att de förråade sederna och fcirvärrade brottsligheten. Heccaria och Diderot bekämpade dem däremot med absoluta humanitetsmotiveringar.^^ *- E. Anncrs, Äj^anderiitl och handelsintresse. Melodkritiska studier i det germanska liisiireklandrets historia. 191)0, s. 128. ** Maestro, a.a., s. t)l. Men det iir att nhirka att n;ir Heccaria, nieil visst undantag, avvisar det icke kvalificerade dcidsstraffet, sker det icke —som ovan visats —med humanitiira motiveringar utan med att straffet strider mot samhällsfördraget (alltså en riittsdogmatisk motivering) och dessutom iir ineffektivt. Jfr Maestro, a.a., s. 121, som siigcr att »Heccaria himself was much more effective when he gjorde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=