92 ten; Prix de la justice et de I'humanite. i denna framliii'ger ett reformproi»ram genomgående präglat av rationalistiska motiveringar, delvis av krass ekonomisk art.^^* Klarast uttryckt är emellertid tanken hos Diderot, där denne diskuterar dödsstraffets berättigande. Han säger: »Quant ä la justice de cette peine, elle est fondée sur la convention et sur l utilité commune, elle est iiécessdire, elle est juste. 11 reste ä savoir si elle est nécessaire. Det är att märka att detta betraktelsesätt betecknar en nyorientering i förbållande till den dittills förhärskande rättvisemotiveringen för straffet — nämligen vedergällningsprincipen. Knligt denna var straffet rättvist därför att det utgjorde en vedergällning av det lidande eller den skada, som brottslingen tillfogat en annan. Fidlständig ekvivalens mellan brott och straff uppnådde man genomatt tillämpa talionsregler— give liv för liv etc. Upplysningsmännen fiirkastade vedergällningstanken och utvecklade i första band en rättspolitisk effektivitetsargumentation grundad på straffets samhällsfunktion att genom avskräckning förebygga brott. Men samtidigt drevos de av sina emotionella reaktioner, en följd av en allmän fiirändring av synen på människan, till att kräva mildare straff. De i samtida straffrättsskipning tillämpade straffen — särskilt de kvalificerade dödsstraffen alltför hårda. Ett sätt att uttrycka denna humanitära re(tktion var att förklara de hårda straffen orättvisa. Men då måste de införa en annan objektiv måttstock på ett straffs rättvisa än den av dem förkastade vedergällningsprincipen. Med deras rättspolitiska utgångspunkt; straffens nödvändighet för att avskräcka från brott, blev det naturligt att knyta samman rättspolitisk niidvändigbet och rättvisebedömning i tanken att om ett visst straff är nödvändigt för samhället så är det också rättvist. I annat sammanhang har jag utvecklat en sats angående sambandet mellan rättspolitiska motiv och rättfärdighetsmotiv. som jag betecknat som axiomatisk, nämligen att en regel, som av alla de människor, vilka beröras av den. uppfattas såsom nödvändig för hela samhällets funktion, av dessa människor också uppfattas Se referatet tios Maestro, a.a., s. 111 ff. Se Maestro, a.a., s. 120 f. .Ifr Beeearia. Caj). X\'I: »ma se diniostrerö noii essere la niorte ne iitile. né necessaria. avrö vinlo la eaiisa cleiruinanitä. bedömdes som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=