RB 10

94 Som 1'ramgår av denna översikt inträder en avgörande nyorientering inom retormdebatten genom att Ibrbättringstanken Itirs fram som rättspolitisk motivering vid sidan av avskräckningsprincipen. Detta sker hos Filangieri.'^ Man kan därför säga att det i utvecklingen av upplysningstidens straffrättsliga reformideologi går en gräns å ena sidan mellan de författare, som käm- ])ade för effektivisering av avskräckningsmetoderna —alltså den krets som främst representeras av namnen Montescpiieu. Heccaria, Voltaire och Diderot —och å den andra den krets, som representeras av Filangieri och hans lärjungar samt andra företrädare fiir f(")rl)ättringsprincipen. Man skulle kunna kalla den förra kretsen den äldre reformskolan och den andra den yngre. I del föregående ha väsentligen endast upplysningsnirelsens framgångar hehandlats. Men del hör påpekas att starka krafter motverkade reformkraven. Reaktionära eller konservativa kretsar framträdde med en häftig motargumenlation minst inomde olika kyrkorna vände man sig mot reformförslagen. Fredrik den stores edikt av år ITtiö mot barnamordet med dess radikala avskaffande av alla straff för hinskaläge uppfattades som en så oerluird nyhet, att fromma människt)r —enligt den i 'lyskland ledande straffrätislänkaren llonunel —profeterade att (iud ajipoaled lo human feolings rathur Ihan to human reason. In this he clearly (lislingnished himself from \'ollaire ami the others, when he for the first time — opposed, for any reason whatsoever, the killing of a man by Ids fellow creatures and called the deatli penally a pnhlic murder'.» Maestro liar inte observerat att Heecaria i sin polemik mot diitlsslraffet ingalunda viidjar till nn'inniskornas känsla — annat än genom ett lidelsefullt skrivsiitt i sin argnmenlalion framför rationalistiska eller riittsdogmatiska argument. Niir Heccaria betecknar diidsslraffet som ett offentligt luorii. heror detta pä all staten enligt hans np|ifaltning icke har rätt att tilliimpa diidsslraff, diirför att denna riitt icke kan antagas vara innefattad i sainhiillsföirdragel. Se ovan s. 64 ff. .Ifr siirskilt hnr Hecearias och Filangieris skilda grnndargnmentation avspeglar sig i den (dika viirderingen av deiiortalionsstraffet. Till denna yngre skola hiir dä riiknas den tyske slraffriitlsfilosofen K. F. llommel. som under äheropande av (iredins i ett arbete av är 1770 framtriider som förkämpe för den tanken att iindamälet med straffet i första hand iir hrollslingens förhiiltring. Se niirmare K. von Zahn: Karl Ferdinand Hornmel . . .. 1011. s. 70 och 83. Se för debatten kring Hecearias Dei delitti e delle pene. Maestro, a.a., s. ()3 ff. iiite nian

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=