67 af I avskriicknini^spolilikeii fungerade bättre än vid onyanserat tillliimpande av härda straff. Dessa försök knnde visserligen leda till konstruktioner sådana soin Becearias ansträngningar att giira fängelsestraffet godtagbart nr bninanifär synpunkt, därför att fången blev kiinsloUis genom sitt lidande.’* Infe desto mindre synes den argumentation bir de mildare straffens och den differentierade straffskalans överlfu/scnhct ur cffektii)itetssifnj)unkt, som npi)lysningsfilosoferna framlade, idgiira deras sfiirsfa insats vid sidan av vedergällningsprincipens förkastande. Särskilt betydelsefull blev därvid - som ovan nnderstrnkifs straffet såsom ineffektivt nr avskråckningssynpnnkt. (lenoin dessa insatser bnito upplysningsfilosoferna den (klesdigra knmidativa process med stralfskärpande verkan, som det parallella tillämpandet av vedergiillningsprincipen och avskräckningsmetoderna hade medbirt. Samtidigt bnito de avskräckningsmetodernas cirkeleffekt - straffskärpningarna birråade miinniskorna, vilket i sin tnr framtvingade nya straffskiirpningar. Dessa båda faktorer utgjorde birmodligen (b“ starkaste drivkrafterna såväl bakom biigmedeltidens brntalisering av straffrätten som det grymma straffsyslemets ocb tortyrens tillämpande under omkring ett halvt årtusende. Niir upplysningsfilosoferna uppträdde som företrädare bir rationaliserade avskräckningsmetoder representerade de visserligen fortfarandeden Inigmedeltida straffrättsdoktrinen. Men deras kritik och reformbirslag beredde väg för den nyorientering inom straffrättsdt)ktrin ocb kriminalpolitik, som under förra delen av 1800talet skulle leda till att individualpreventiva målsättningar fingo stiirre betydelse. De upplysta despoternas strafflagsreformcr utgjorde ett bn'verkligande av åtskilliga av npplysningsmiinnens reformtankar. Men lagstiftarna voro niigna att fiista avseende vid de reformIVirslag. som syntes lova stiirre brottsbirebyggande effekt, än vid de bnmanitjira krav, som upplysningsfilosoferna också frambn'dc. Innan en (iversikt av reformlagstiftningen ges. skall jag emellertid med några ord benira betydelsen av en faktor, som på ett tillnärmelsevis likartat sätt — ehnrn .sjiilvfallel i olika grad — kritiken mot diklsi allmänhet mera be- som ovan antytts .So ovan .s. 57 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=