64 stratfrältsreformcrna fingo i Toscana, är det emellertid niklviindigt att något stanna inför Filangieris insats under 1780-talet. Hans arbete: Scienza della legislazione, som utgavs i åtta band åren 1780—1788. är märkligt i första hand genom att han däri uppträdde som hirespråkare för en humanitärt motiverad förbättringstanke. Som påpekats ovan hade denna individualpreventiva motivering för straffet visserligen framträtt tidigare och kommit till praktiskt uttryck i de tukthus, som med begynnelse i England och Holland inrättades i flera europeiska länder.®^ Men den fiirbättringstanke. som ledde till inrättandet av dessa anstalter, präglades av ett religiöst betraktelsesätt. Enligt delta gällde det att genom hårt arbete bryta fångens motstånd mot Guds vilja. Filangieris förbättringstanke är sekulariserad. I fängelset skall en del av dagen användas till moralisk uppfostran, som skall syfta till att fiirnya avskyn för brottet och åskådliggöra dess sorgliga följder. En annan del skall användas till läsning av strafflagen.®- Hur primitivt detta program för fångens förbättring än var. representerade det dock ett avgörande framsteg i förhållande till de mera kallsinnigt rationalistiska synpunkter på fångarnas lott. vilka Voltaire och lieccaria hade stannat vid. Än mera anmärkningsvärt ter sig Filangieris ställningstagande till deportationsstraffet — alltså deportation till kolonier. Beccaria hade avvisat detsamma, emedan fången därigenom fördes ur medborgarnas å.syn och alltså inte längre kunde fullgöra sin uppgift som avskräckande exempel.®'^ Filangieri rekommenderar å sin sida livligt detta straff, dels därför att det i regel saknas arbetskraft i kolonier och dels därför all »en ny himmel, en ny jord» äro utomordentligt ägnade alt av fiirbrytaren åter göra en duglig medborgare.®^ Här har alltså Filangieri nått fram till en motivering — låt vara sekundär —för deportationsslraffet, som bygger på tanken att brottslingen bör resocialiseras. Hur de av honom framförda och av hans efterföljare vidareutvecklade individualpreventiva tankarna senare kommo att uppSe ovan s. 32 n. 44. ®- Se Fischl, a.a., s. (56. Ang. förhättringstankens mycket begränsade betydelse före upplysningen se densamme s. l.öT. Se ovan s. 59 n. 52. Fischl. a.a., s. 66.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=