(VS (le u])|)lysln des])()ter, vilka såsom filosofer på tronen ijarna ville reformera de i^odtyckli^^a och brutala avskriickningsmetoderna med diidsstraffel som främsta vapen — metoder, vars ineffektivitet nr hroltslVirebyggande synpunkt vid denna tid blevo allt tydligare bållandet av lag ocb ordning i sina riken, var Beccarias lära htigst vidkommen. Ilans psykologiska iakttagelser om dödsstraffets bristande avskräckningseffekt motsvarades av de kriminalpolitiska erfarenheterna. Fröts den luiga frekvensen av dödsstraff åven f(>r obetydliga brott, blev brottsligbels|)roblemel endast svårare. Hans lära om fribetsstraffels överlägsenhet som avskriickningsmetod gav furstarna nuijligbet —om de sa ville —att tillmidesgå bnmanitärl motiverade krav på strafflindring genom att minska tilliimpandel av dtulsstraffet, som ftir en seknlariserad människosyn framstod som det hårdaste av alla straff. I vart fall knnde den inge dem fiirboppning om att på ett mera effektivt sätt bekiimpa brottsligheten den merkanlilistiskt inspirerade tanken att brottslingarna genom straffarbete blevo staten till nytta. Det siitt på vilket lagstiftarna begagnade sig av Beccarias ocb (iverbnvndtaget upplysningsfilosofernas läror var givetvis olika i olika länder. Då min avsikt bär endast är att behandla den allmiinenropeiska reformnirelsen i den mån dess problematik bar betydelse bir f(')rståelsen av den svenska reformpolitiken, begriinsar jag mig till att i korthet redovisa reformlagstiftningarna i de länder. d;ir reformerna tillkommo fine eller något så niir samtidigt med de svenska. Av samma skiil avstår Jag i huvudsak från att behandla de straffrättsliga reformskrifter. som tillkommit efter den svenska strafflagsreformen av år 1779 eller som pnblicerades så kort tid innan denna reform genombirdes. att något inflytande från dem j)å reformen icke är troligt. Fä")r att luir kunna fnllbilja diskussionen kring de luimanitära resp. de rationalistiska motiveringarnas betydelse i reformdebatten, liksom f()r att fiirklara bakgrunden till den utformning, som men vilka bnro det direkta ansvaret fin* upprätt60 samtidigt som de kunde tillgodogiira sig Si' tt;ull)riu-h (.i\viiuu'r. a.a., .s. 2(18 f'f. ooh .t. Ranu-rkors. Der Kiii(ie.smord in der I.ileratiir der .Sliirin- iind l)ran!,'-Reriode, 11)27. s. 7 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=