RB 10

62 \\)ltaire — gav cmi sijsteiiuitisk kritik av straflnillsskipningen. soin oml'alfade l)åcie slratfrältens och stralfprocessrättens griiiulfrågor vid denna tid och presenterade sifsfenuitiskf uppställda reformkrav.’’*^ där han flerstädes gav även detaljerade rad till lagstiftaren. Självfallet spelade den vältaligt uttryckta indignationen i hans skrift (iver de samtida hrntala och godtyckliga avskräckningsmetoderna sin stora roll hir npplysningsopinionens hifall.'’** Men stiirre praktisk betydelse kan det antagas ha haft att han gav en genomtänkt rättspolitisk kritik av diidsstraffet, varvid han fiirsökte påvisa att frihetsstraffet hade större avskräckningseffekt och samtidigt var godtaghart nr humanitär synpunkt. I denna kritik framförde han vissa iakttagelser om människornas reaktioner inhir avrättningar, hland annat omderas förmåga att tränga tillhaka och gUimma obehagliga sinnesintryck. Därmect hade han nått fram till tankegångar, som långt senare sknlle komma att utvecklas i psykoanalysens förträngningslära. Dessa hans iakttagelser äro jn slående riktiga —och vi kunna i vår tid med den moderna psykologiens hjälp förklara varhir så är fallet. Fcir dåtida människor var det en nyhet att se dylika iakttagelser anfiirda som ett argument mot diklsstraffets avskräckningseffekt för frihetsstraffets. Ifeccaria gav därigenom humaniliirt orienterade lagstiftare mcijlighet att stödja en reformpolitik på slagkraftiga effektivitetsmotiveringar. N'olliiires verklif;! Ix'tydaiute iii.sats i den .straffriUt.sliga idédel)all('n tillk(iin för övrigt oftor j)ul)licerandet av Heccarias arbete oeh under .starkt intryek av detta. Hecearias betydelse för X'oltaires reforinkanipanj har utförligt skildrats av Maestro, a.a., s. 73 ff. .Så oekså Maestro, a.a., s. (13 f. Det iir antagligt att hans arguinentationsteknik oekså jiå annat sätt ata'i'1lerade till den samtida oi)inionen. Beccaria hade ett starkt intresse för matematik oeh han anviinder i stor utstriiekning matematiska oeh naturvetenskaj)- liga metaforer och liknelser i sin framstiillning. 1 sitt första kapitel säger han: »(^)uesti problemi meritano di essere seiolti con (/iicllti prvcisionc (fvonictricrn . . . (a.ed. s. 21i. Min kurs. Typiska exempel på ur matematiken oeh fysiken luimtade metaforer och liknelser finns i Hochsehilds ed. s. 19, s. 78. s. 144. 157, !(>(>, 174. Eftersom den dåtida bildningen så starkt priiglades av intresset för naturvetenskaperna ;ir det troligt att hans argumentation gjorde siirskilt starkt intryek genom att den fiek en prägel av naturvetenskaplig [irecision. Fysiokraterna hade med stor framgång anviint denna arguinentationsteknik. Om Beccarias nthildning och om tillkomsten av »Dei dclitti e delle pene» se -Maestro, a.a., s. 52 ff. och

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=