61 all han i sUirre ulsträckiiing diskuterar straffrält och straffprocess med parallelll användande av både rationalistiska och humanitära arijiimenl. Han liar också försökt alt knyta samman denna argumentation på tvenne skilda plan till en formel —mesta möjliga avskräckning förenad med minsta möjliga fysiska lidande. Men även hos honom spelade —som sagt —de rationalistiska mot iveringarna huvudrollen. Även hans insats beslår främst i en rationell kritik av avskräckningsmelodens dåtida praktiska tillämpning liksom i ett försök all ange vägar, på vilka man skulle kunna uppnå en föirslärkt brottsförebyggande effekt med begagnande av denna metod. Man kan då fråga: varfiir fick just lleccarias arbete ett så stort inflytande både på den allmänna opinionsbildningen i de straffrättsliga reformfrågorna och på flera reformlagsliftningar? Det yltre förloppet vid hans arbetes spridning över hela det dåtida Europa är väl känt och behöver i detta sammanhang inte beröras närmare.Problemet kan därför begränsas till frågeställningen: varför mottogs just Beccarias arbete med så stor entusiasm av upplysningsmännen och den samtida bildade opinionen? Ovan har jag talat om den »förening av temperament full reaktion mot det samtida straffrältssyslemels bristfälligheter» och den »kalla, nästan obönhörliga logik», som präglar hans arbete. Som synes av referatet ovan är hans logik inte motsägelsefri. Men det kan antagas ha spelat mindre roll för den dåtida opinionen än det fcirhållandet all han — till skillnad från Montesquieu och Hur Heccarias år 17(54 anonymt utgivna arbete koin att uppmärksammas av en krets ledande uiiplysningsmän veta vi av abbé Morellels memoarer. Han skriver: »lin 176(>, je fis et publiai, sur 1'invitation de monsieur de Maleslierbes, la traduction de Touvrage Dei delitti e delle pcne, par Reccaria. Monsieur de Maleslierbes nous donnait å diner, å monsieur Turgot, monsieur d'.Vlembert et queUjues autres gens de lettres. 11 venait de recevoir 1’ouvrage d'ltalie. 11 observait de la longeur et quelque obseurité dans le debut, et eherehait å rendre la premiere phrase. Essayez, me dit-il, de la traduir. .Fe jiassai dans sa bililiotlieque. et j'en revins avec cette phrase comme elle est aujourd hui. On en fut content; on me pressa de continuer. .I'emportai le livre, et je le puhliai en fram^ais au hout de si.v semaincs. C.elte traduction, dont il y eul sept editions en six mois . . .» (cit. efter C. ('.antii, Beccaria e il diritto penale, 18(i‘2, s. 147 n. 1).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=