58 Som synes finns det motsägelser i denna tankegång. Det är sålunda infe lätt att inse hur fången på en gång kan finna källor till tröst och uppmuntran inom sig samtidigt som han anfages genom vanan att vara olycklig ha blivit alldeles känslolös. Av större intresse är emellertid den motivering som Beccaria här utvecklar när han säger att frihetsstraffet är en verklig förmån för samhället därför att det »avskräcker snarare den som är vittne därtill än den, vilken del undergår». Fången kan alltså fullgöra sin långvariga sociala avskräckningsfunkiion utan inolsvarande eget lidande, därför all han genom sin olycka försatts i ett slags permanent bedövningstillstånd. Beccaria har emellertid inte ställt frågan hur fången upplever lidandet, innan detta gjort honom känslolös. I"ör vår tids sätt att se är ju detta en argumentation präglad av känslokall rationalism. Om man vill beteckna Beccarias doktrin mot dödsstraffet och för frihetsstraffet som en human doktrin iir det alltså till undvikande av missfcirstånd nödvändigt alt påpeka att man därmed menar att doktrinen fick en straffmildrande effekt på det sättet att dess accepterande ledde till minskat tilllämpande av dtklsstraff. Beccarias argumentation på denna centrala punkt torde därtill ha framstått som svår all förena även med dåtida humanitära värderingar. Det finns i varje fall exempel på att man protesterat på denna punkt. Diderot gjorde så i sina kommentarer till »Dei delitti e delle pene».’’" Denna Diderots kritik träffar emellertid själva kärnan i Beccarias argumentation fih' frihetsstraffet. Utgångspunkten fiir Becl)ilit;i allaninio iiuallito dell infelice.» Denna t'ör IJeeearia.s argiinientation centrala tanke synes mig ieke ha blivit tillriiekligt nppmiirksammad av torskningen på området. .lag har inte tnnnit någon vare sig sammanlattande framställning (se t.ex. Radzinowiez' och Eberhard Schmidts ovan eit. arbeten) eller något specialarbete Ise t.ex. Maestro, a.a.l som uppehållit sig vid densamma. Man får emellertid en felaktig föreställning om Beccarias syn j>å avskriiekning.sj)olitiken om denna hans grundtanke inte infiires i bilden. ■*" .Ifr hans betonande av det med fiingelsestraffet förenade lidandet i eit. ed. s. ,ö.ö f.; »ma né il fanatismo, ne la vanitå stanno fra i eeppi o le eatene, sotto il hastone. sotto il giogo, in una gahhia di ferro, c il (lispcrato non finisce i suoi innli. ina li coininicia ...» iMin knrs.) Denis Diderot, ClOuvres completes. Ed. ,1. .\ssézat, 187.i—77. .Ifr Voltaire, Prix ilc la justice et de rinimanité. icit.etl.l s, 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=