RB 10

57 oni behovet av upprepade avskräckniiij^sintryck »förutsätter alltså en myckenhet av brott, vilket vilt så mycket sä^^a. att om det skall hava nytta med sig, måste det ej åstadkomma allt det intryck det eljest borde göra».^^ Därefter utvecklar han en konstruktion, avsedd att visa att det livsvariga frihetsstraffet på en gång är effektivt ur avskräckningssynpunkt samtidigt som det motsvarar hans humanitära program alt tillfoga fången minsta möjliga fysiska lidande. Han säger sålunda: »Någon torde häremot invända, alt evigt fängelse eller slaveri är även så smärtande straff, som själva döden, och fiiljaktligen lika så gruveligt. Jag svarar härpå, alt då man uti ett knippe sammanbinder alla olyckeliga stunder i en fånges levnad, bleve dess straff till äventyrs långt förskräckeligare än allra högsta straffet, men dessa stunder sträcka sig till hela livstiden, då däremot livsstraffet utövar sin styrka inom kort tids förlopj). För sdinhället är shmcri eller fängehe en verklig förmån, tij dettn shigs straff avskräcker snarare den som är vittne därtill, än den vilken detsamma undergår (min kurs.), emedan den förre eflersinnar huvudsumman av alla olyckeliga stunder särskilt betraktade, men den senare stannar endast i oreda och förvirring över idén av sitt närvarande onda i gemen. Allt slags ont växer till i själva inbillningskraften, och den som lider, finner inom sig såd<tna källor till tröst och uppmuntran, som åskådarna av hans lidande icke förstå sig iippå, ej heller kiinna tro, emedan dessa döma efter deras egen ömma känsla omvad somtilldrager sig i dens hjärta, vilken, av vanan att vara olgckelig, blivit alldeles känslolös»(Min kurs.) Ilochschild, cit.ed., s. 104 f. Originaltexten cit.ecl. s. 56: »dnnque siippongono la frcqucnza dei delitti; dnnque perché questo supplizio sia iitile, bisogna che non faccia su gli uoniini tiitta l iiniircssione che far dovrebbe, cioe che sia utile, e non utile nel inedesiino tempo.» Ilochschild, cit.ed., s. 105 f. Originaltexten, cit.ed. s. 56: che la schiavitu perpetua é dolorosa quanto la inorte. e perciö egualmente crudele, io risponderö. che. sominando tutti i momenti infelici della schiavitu, lo sarå forse anche di piu; ma (juesti sono stesi sopra tiitla la vita, e quella esercila tutfa la sua forza in un niomenfo; ed é questo il vanfaggio della pena di schiavitu, clie spaventa piii chi la vede, che chi la soffre; perché il primo considera tutta la somma dei momeidi infelici, ed il secondo é dalla infelicitå del momenfo presente distralto dalla futura. Tutti i mali s ingrandiscono nella inimaginazione. e chi soffre trova delle risorse e delle consolazioni non conosciute e non eredute dagli spetlatori, che sostituiscono la proj)ria sensiChi dicesse

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=