53 av samhällsfördraget skiljde han sig radikalt från Rousseau. Denne hävdade att i samhällsfördraget hade den enskilde uppgivit hela sin frihet till del allmänna; »I’alenation totale de chaque associé avee tons ses droits ä toute la communauté» ... en »alénation se faisanl sans reserve». I den mån den enskilde sedan har några riitligheter har dessa förlänats honom av samhället. Ur denna ståndpunkt härleder han sedan dödsstraffets förenlighet med samhällsfördraget. Beccaria har motsatt utgångspunkt. Den enskilde har vid samhällsfördragets tillkomst uppgivit minsta möjliga del av sin frihet. Med utgångspunkt härifrån förnekar han dödsstraffets berättigande. Individen kan omöjligen tänkas ha överlämnat till samhället rätten att döda honom. (ientemot Rousseaus totala samhällsfördrag ställde Beccaria alltså en annan konstruktion: det partiella samhällsfördraget, på vilken han bygger sin rättsideologi. Hans rättsdogmatiska motivering till dödsstraffets otillåtlighet blev emellertid aldrig accepterad i nämnvärd omfattning. Den var ju också godtycklig —och hade därtill att konkurrera med Rousseaus lära.^® .\vg(")rande betydelse fick däremot Beccarias lära om dödsstraffets ineffektivitet. På grund av det inflytande denna lära utövade på reformlagstiftningen i flera länder —däribland även Sverige — skall jag här redovisa och kommentera den något mera ingående. Det finns desto större skäl härtill, som det synes mig att man inom forskningen icke tillbörligt beaktat betydelsen av de argument,^'* varmed Beccaria försökte visa att det frihetsstraff, varmed enligt hans mening dödsstraffet borde ersättas,motsvarade hans principiella krav på maximal avskräckningseffekt och samtidigt minsta möjliga fysiska lidande för den dömde. En belysande jämförelse mellan Rousseaus och Beccarias uppfattning av samhällsfördraget finns hos Radhruch. lilcgantiae Juris Criminalis, s. 184 ff. Jfr Radzinowicz a.a. s. 285 och Schmidt, a.a., s. 207. Jag har inte funnit något arbete, där dessa argument iiro mer fullstiindigt och ingående analyserade och deras betydelse för de lagstiftare, som upptagit Beccarias reformidéer, närmare undersökts. T.o.ni. Radzinowicz redovisar dem ofullstiindigt. .Se a.a. s. 285. 1 vissa undantagsfall godtager emellertid Beccaria dödsstraffet, niimligen under uppror eller anarkiska förhållanden. Se inledn. till hans kap. Ki. ■*' Beccaria försökte förena tillgodoseendet av det riittspolitiska behovet att förebygga brott med det humana motivet att tillfoga brottslingar minsta 31)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=