49 på niildrinif av de I’ryniina straffen därför alt de äro fcir hårda utan därför att de äro ineffektiiui. hit t typiskt exempel på denna argumentation hos Montescpiieu har undgått Radzinowicz uppmärksamhet. Därigenom har han kommit att missfiirstå denne på en viktig punkt. Radzinowiez säger om .Monles{juieu:-'’ »lie has little or nothing lo say on such matters as the probable effect of particular penalties, their characteristics and the methods to be employed in carrying them out. Since he believed in the efficacy of moderate punishments, it may be inferred tiud he would probably have opposed cruel penalties, such as mutil(dion.y> (Min kurs.) Radzinowicz synes inte ha observerat att Montescpiieu faktiskt yttrat sig om stympningsstraffel. 1 det grundläggande kapitel i De Tesprit des lois, där denne under rid)riken »De la puissance des peines» diskuterar avskräckningsmetodens effekt,^® säger han bl.a. »De nos jours la desertion fut tres fréquenle; on établit la peine de mort contre les déserteurs, et la désertion n’est pas diminuée. La raison en est bien naturelle: un soldat, accoutumé tons les jours å exposer sa vie, en méprise ou se flatte d'en mépriser le danger. 11 est tons les jours accoutumé å craindre la honte: il falloit done laisser une peine ([ui faisoit porter une flétrissure pendant la vie. On a prétendu augmenter la peine, el on Ta reellement diminuée.» Straffet ifråga beskriver han i en not: »On fendoit le nez, on coupoit les oreilles.» Eftersom han i direkt anslutning till delta fall. som uppenbarligen tjänar som illustration inskärper: »11 ne faut point mener les homines par les voies extremes: on doit élre ménager des moyens (pie la nature nous donne pour les conduire» . . . och tillfogar: »Suivons la nature, qui a donné aux homines la honte connne leur fléau, et que la plus grande partie de la peine soil rinfamie de la souffrir» kan man knappast tolka honom på annat sätt alt han gillar förändringen av straffet för desertering från döden till stympning. Orsaken härtill är då den att stympningsstraffet är effektivare som avskräckningsmedel än dödsstraffet. Ovan ställda idéhistoriska problem om relationerna mellan de humanitära och de rationalistiska motiveringarna är alltså lätt att Radzinowicz. a.a., .s. 271 f. '*® Livre \’I. Chap. XII. 29 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=