48 vara praktisk I’iir all i straffriitlsli^fa samnianhanif markera miinniskovärderingens betydelse för den känslomässii^a reaktionen inför proportionen mellan det lidande, som tillfogas genom straffet å den ena sidan, och brottets samhällsfarlighel respektive det genom brottet tillfogade lidandet å den andra. Del är att märka att den reaktion, som uttalas i en »relativ humanitelsmolivering», ofta utlryckes med användande av termerna rättvist, orättvist, rättfärdigt, orättfärdigt. När man uttalar omdömet, att ett visst straff fiir ett visst brott är orättvist, (orättfärdigt), menar man jn alt straffet är »fcir hårt» fö)r brottet ifråga, d.v.s. att del medlT)r ett alltför stort lidande i förhållande till det kränkta samhällsintressets betydelse eller det genom brottet orsakade lidandet. Man kräver ett mildare straff, därför att det är »rättfärdigt», och avvisar del hårdare straffet som »orättfärdigt». Vidare är det tydligt att de relativa humanitelsmoliveringarna fungera så att de påverka både vedergällningsmotiveringarna genomatt ändra proportionsf(’)reslällningarna om det »rättvisa» lidandet och de rationalistiska motiveringarna genom att fiirsvaga deras genomslagskraft. 1 det följande kommer Jag alt använda den föreslagna terminologien såsom medel att karakterisera de humanitära motiveringar för slrafflagsreformer. som anfördes av de upplysningsförfattare, vilkas åskådning undersiikes. liksom alt belysa relationen i deras läror mellan rationalistiska motiveringar och humanitelsmotiveringar. Här är det anledning fastslå att Montesquieu enddst j>d en piinkt, nämligen gentemot tortyren, anförde vad som skidle kunna tolkas som en absolut humanitetsmolivering. Jag bar redovisat de väl kända centrala tankegångarna i hans åskådning med någon ulfiirlighet, därför alt det synts mig nödvändigt att klart belysa hans argumentation. Denna leder visserligen till krav på moderata straff, d.v.s. i del dåtida läget till en genomgående strafflindring, men motiveringen är inte humanitär ulan bygger på en originell kombinalion av talions- och avskräckningsargumenl.-'^ Han yrkar inte .sidan av de typer av motiveringar, som jag beteeknat som rättsideologiska res|). rättspolitiska. eftersom de iiro inriktade på den jiraktiska effekten, oeli alltså icke l)öra upi)fattas som rättsideologiska, men å andra sidan icke kunna betecknas som rättsjiolitiska i ovan (s. 39 n. 1] angiven mening. Jfr ovan s. 41 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=