46 argumentationen hos de upplysningsinän, vilkas läror spelat den största rollen för 17()0-talets strafflagsreforiner, nämligen Montesquieii, Voltaire och lieccaria. alldeles övervägande av utilitaristiska motiveringar och av hänvisningar till straffrättens preventiva funktion. Detta förhållande synes icke ha tillräckligt uppmärksammats inom forskningen på detta område; det har därför — som ovan framhållits —uppstått en tendens både bland rättshistoriker-^ och alhnänhistorikeratt uppfatta 17()()-talets strafflagsi'eformer i huvudsak som ett resultat av en humanitärt motiverad reformäskådning. Det är naturligtvis möjligt att ett motiv hos Montesquieu, ^\)ltaire och Beccaria till deras insatser som reformförfattare varit en önskan att minska det lidande, som åsamkades misstänkta eller dömda brottslingar, en önskan, som skulle ha varit ett uttryck för en känslomässig reaktion inför den samtida straffrättens hårdhet. I så fall skidle de ha tillgripit sina utilitaristiska eller på avskräckningspolitikens effektivisering inriktade argument i den uppfattningen att de endast med en sådan argumentation kunde vinna gehör för sina reformkrav.-^ Huruvida så varit förhållandet kan emellertid bedömas först efter ingående biografiska studier i dessa författares åskådning. Sådana studier med sikte på här angivna problem föreligga emellertid icke. Det är därför icke möjligt att här närmare diskutera dem.-*' På grund av den hävdvunna uppfattningen om den humanitära argumentationens avgörande Ijetydelse för iqiplysningstidens strafflagsreforiner har man inom forskningen icke uppmärksammat en ur idéhistorisk synpunkt intressant problematik i upplysningsfilosofiens reformargumentation: i vilket förhållande stodo .Se samnianslällninfien ovan s. 43 ff. Se t.ex. Sten Carlsson, Sveriges historia. 2, 1901, s. 210. -•'* De skulle då medvetet ha fört fram andra motiv än de. som i sjiilva verket bestämde deras åskådning. En annan möjlighet iir att deras känslomässiga reaktion inför den dåtida straffrättens hårdhet visserligen drev tlein till deras reformfiirslag. men att motivet var omedvetet. (Jfr .\nners, ,\ganderätt och handelsintresse, s. 131 ff.) Deras argumentation skulle i så fall ha priiglats av utilitaristiska synpunkter och krav på förbättrad avskriickning därför att de i sitt tänkande voro bundna till en av tidsandan priiglad intellektualistisk argumcntationsteknik. -® Nedan s. 69 ff. försöker jag emellertid något belysa denna |)roblcmatik i vad Voltaire och Beccaria angår.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=