41 ou les peines soul donees. I'espril dii ciloyen en csl I'rappe. coniine il I'esl nillenrs par les irrandes.»*’ Xär han kräver en rinilii' proportion mellan hroll och strait' så alt mera samhallsfarlii'a hrott skola heslral'1'as hårdare än de mindre larlij^a. motiveras delta också med rätIsjiolitiska el'1'ektiviletsargnment.' Härigenom sknlle stral tel i'å den sliirsla avskräckande et'1'ekten.*^ Hans grundläggande krav ;ir alltså en ompreivning av avskräckningsmetoderna med ntgångspnnkt i elleklivilelssynpimkler. Ildu yrkar inte på niildnre straff under anförande av Iniinanitära skäl utan därlT)!' att de mera eHektivt ITirebygga lirott än vad hårda strati' giira. .Mot l'(■)rs(■)k att bekämpa brottslighet genom skärpta avskräckningsmetoder invänder han att människorna vänja sig vid sådana strati': »riniagination se fait å cette grande peine, conime elle s'etoit faite å la moindre; et coniine on diniinne la crainte ponr celle-ci, l on est hien-tdt force d'etablir I'antre dans tons les cas.»” Han utvecklar vidare en klassifikation av lirotlen. som bygger på det objekt mot vilket dessa rikta sig: religionen, moralen, den alhnänna ordningen samt säkerheten till person och egendom. De himpliga straffen deducerar han nr dessa objekt och utvecklar därvid å ena sidan ett straffsystem, som bygger på tanken att det iir mi'ijligt att finna ett straff, som till sin typ svarar mot det Livre \’I, C.liai). XII. ■ Livrt- VI. ('.lia|). XIII. ** Ilan {»ör vis.serlifjen {’ällaiulo att lag.stiflaron.s uppgift i fiirsta hand är att fiirekoinina hrott. icke att he.straffa dem: »Dans ces Ktats (d.v.s. les f'tats modérés') iin hon législateiir s'atlacliera inoins å piinir les crimes qifä les prévenir; il s'ap])li(piera i)lus ä donner des nioenrs (ju';i infliger des supplices». (Livre VI, cliap. IX). Men det straffriittsliga medlet för sedernas förbiittrandc :ir dock hos honom en efter människornas och hrotteiis natur utformad avskriickning. .\tt lian uttalat »que lorsqu'un jiciijile est vertueux. il faut peii de peines». (1-nre \'l. chap. XI) iindrar intet diirvidlag. Ty han synes anse att straffriittens riktiga utformning är det viktigaste medlet att göra människor dygdiga. .Ifr hans framställning i l.ivre \'l. chaji. Xll samt Livre XII. chap. IV med Kberhard .Schmidts omdöme (a.a. s. 2()()); »Im Kamjif gegen das \'erhrechen erscheint dem .Staatsphilosophen endlich der rejiressive .Strafzwang uberhaupt nicht als das wichtigste und zweekmiissigste Mittel. Pflicht des Gesetzgehers ist es, fiir Xerhreitung der .\id'klärung. fiir Ilehung der Sitten, fiir Festigung der Tugend zu sorgen.» « Livre VI. Cliap. XII.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=