RB 10

Kapitel 2 UPPLYSNINGSHÖHELSKNS STKAFFRÄTTSIDEOLOGI — MOTIVERINGAR OCH REFORMKRAV I det följande är avsikten alt analysera vissa ledande upplysniiiifstänkares skrifter på det straffrättsideologiska området för att försöka fastställa vilka grundläggande motiveringar de anfört för sina reformkrav.’ Jag har då valt att i första hand behandla de författare, vilkas debattinlägg kunna antagas ha haft den största betydelsen som inspirationskälla eller rentav som rättesnöre fiir de lagstiftare, vilka i olika länder utformade en reformlagstiftning, som föregick eller var samtidig med den svenska. Dessa författare iiro Montesquieu, Voltaire och Beccaria, För att belysa den nyorientering av debatten, som inträdde i början av 1780-talet genom Filangieris insatser, behandlas även denne författares åskådning.- ^ A'iii aniilyseii av upplysninf'sfilo.sol'ernas .skrifter anviinder jag som utgåiigspunkt samma terminologi, som jag aiiviint i det föregående och som niirmare utvecklats i arbetet Agandcriitt och handelsintresse. IDtU), s. 123 ff. Med ett riittspolitiskt moliv förstås sålunda en avsikt att genom bevarande eller nybildning av en eller flera rättsregler bevara eller förändra ett visst bestående förhållande i sambiillet. En rättspolitisk motivering uttrycker alltså en dylik avsikt. De riittsideologiska motiven ha klassificerats i rättsdogmatiska motiv, riittfärdigbetsmotiv och en tredje kategori exemplifierad med religiösa motiv, (icmensamt för dem är att de icke äro inriktade på den i)raktiska effekten av regeln. 1 en rättsideologisk motivering —t.ex. en vedergällningsmotivering — uttalas något av dessa motiv. Två speciella slag av rättsj)olitiska motiveringar — utilitaristiska (d.v.s. hänvisningar till straffets ekonomiska nytta för sambiillet) och avskriickningspolitiska (d.v.s. åberopanden av straffets avskriickningseffekt) sammanfattas i det följande under beteckningen ^ratioimlistiskn^. Iletriiffande en siiregen typ av motiveringar, nämligen de bumanitiira motiveringarna, hänvisas till framställningen nedan s. 47 f. - Det finns ett flertal andra författare, som vid en mera allmänt syftande analys borde behandlas, t.ex. Hommel och Pestalozzi. Men deras betydelse

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=