RB 10

34 I detta sammanhang bör vidare framhållas en generellt verkande faktor, som även måste tagas med i räkningen. Högmedeltidens straffråttsregler fingo i mänga länder en auktoritativ prägel genom att de fixerades i högt ansedda lagverk eller i rättshöcker, som efterhand tillämpades som om de vore lagar. Genom domstolarnas tillämpning av reglerna ifråga uppkom efterhand en fast rättslig tradition pä straffrättens och straffprocessens områden. Denna rättsliga tradition befästes ytterligare genom doktrinens insatser. Dessa hade i stor utsträckning formen av responsa till domstolarna eller av kommentarer till deras domar. Långt efter det att högmedeltidens kodifikationer och rättshöcker blivit föråldrade fortsatte domstolar och doktrin tillsammans att tillämpa straffrättsliga och straffprocessuella regler, som voro byggda pä det högmedeltida straffsystemet och den under högmedeltiden utbildade inkvisitoriska straffprocessen med tortyren som huvudmedel att framtvinga erkännandet —»regina probationum». St raffrättsskipningen skedde sålunda under den absoluta furstemaktens tid inomett både ideologiskt och politiskt statiskt system. Bakom densamma stod den oerhörda auktoriteten av Guds och furstens vilja, tolkad av en doktrin och en domstolsorganisation, som voro bärare av en djupt rotad rättslig tradition. Under perioden ifråga utvecklades emellertid en skillnad mellan formellt gällande straff och faktiskt tillämpande. Redan under högmedeltiden förelåg en sedvanerättsligt grundad rätt för domarna alt döma icke efter rätten utan efter nåden. Institutet kallades i tysk rätt »Richten nach Gnade» och hade motsvarigheter i andra europeiska länder. Men denna benådningsrätt utövades fullständigt godtyckligt och även om den bidrog till att något minska hårdheten i systemet, kunde den just genom regellösheten i tillämpningen icke bryta udden av terrormetoderna, särskilt som den tillämpades endast undantagsvis. Med en fastare organisation av staterna och en starkare furstemakt kom denna domstolarnas benådningsrätt att utövas av fursten eller av domstolarna efter hans anvisningar. Man kan våga antaga att en mildring av stadgade straff ägde rumi icke obetydlig utsträckning, ehuru förhållandena därvidlag torde ha växlat från land till land och från

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=