RB 10

26 en miljö, där människornas reaktioner infiir grymheten i straffrättsskipningen avtrubbats genom de talrika offentliga avrättningarna och tortyrens tillämpande som vanligt förhörsmedel i straffprocessen. Lagstiftare och domstolar tvingades att gripa tillbaka pä de kvalificerade dödsstraffen ITn- att överhuvudtaget kunna ska{)a en starkare avskräckningseffekt. Särskilt tydligt kan detta iakttagas vid utvecklingen av den straffrättsliga reaktionen gentemot barnamordet — vars huvuddrag senare skall skildras.^” \’isserligen förstärktes statsmaktens politiska ställning inom de nybildade nationalstaterna, och myndigheternas resurser fiir brottslighetens bekämpande förbiittrades genom etablerandet av ett fastare statsfinansiellt underlag och en stramare administration med större personella resurser. I den man de härda avskräckningsmetoderna bottnade i statsmaktens och myndigheternas svaghet torde det alltsä ha funnits ftirutsättningar för en mildrad straffriittsskipning. Men den typ av statsmakt — den absoluta furstemakten som framträdde i nationalstaterna, hade ett stort l)ehov av de straffrättsliga avskräckningsmetoderna som politiskt terrorvapen. Den absoluta furstemakten skapade sin ställning pä högadelns och de fria städernas bekostnad och i ständig — inte sällan väpnad — strid med dem. Samtidigt mäste den växande maktpositionen hävdas i dynastiska konflikter. Machiavellis värdenihilistiska lära om alla medels tillällighet i maktkampen kom att inspirera till ett hänsynslöst utnyttjande av den formella täckning furstepositionen erbjiid fiir ett användande av straffriitten och straffprocessrätten — inte minst tortyren — som vapen i kampen mot konkurrerande tronpretendenter, högadeln och de fria städernas borgerskap. Tiiljden härav blev att de av ytterlig grymhet präglade hiigmedeltida straffen för crimen laese majestatis samt hög- och landsförriideri koin till flitigt användande ända till mitten av 17()()-talet.‘*‘ .Se nedan s. 29 ff. Fiir att illu.strera det safjda inå erinras oin att det engelska högförriideristraffet innebar att den dömde släpades efter en häst till avrättningsplatsen, hängdes, men nedskärs innan han förlorat medvetandet, hands vid en påle oeh kastrerades. varefter bödeln skar upp hans kropp och slet id hans inälvor (det normandiska evisceratio). som hriindes framför honom. Först därefter hals-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=