20 tänkande kunde acceptera det på kvalificerade dödsstraff (och grymma kroppsstraff) uppbyggda straffsystemet och att det kunde förenas med dåtida människors känsla för rättfärdighet. Vad det kristligt-religiösa tänkandet beträffar erbjuder nämligen ovan utvecklade synpunkter på dess attityd till det okvalificerade dödsstraffet en utgångspunkt. Om detta straff under biigmedeltiden uppfattades såsom i och för sig överensstämmande med kristen grundsyn, kunde den kristna reaktionen endast gälla själva den plågsamma formen för avlivandet.Att undersöka hur den medeltida teologin reagerade på denna punkt är givetvis en alldeles för omfattande uppgift för att här kunna angripas. Men så mycket kan åtminstone sägas på grundval av medeltidsforskningens allmänna resultat av betydelse för denna fråga, att redan föreställningen om luidvändigheten av att brott bestraffades sa att (iiuds vrede avvändes, beredde ett vidsträckt utrymme för hårda straff.'^ *•’ Kyrkans ursprungliga principiella motstånd mot dödsstraffet (»Ecclesia abhorret a sanguine») hade under karolingisk tid försvagats (se Schmidt, a.a., s. 28) och under högmedeltidens senare skede accepterade kyrkan dödsstraffet. Det :ir karakteristiskt för denna förändrade attityd att ungefär samlitligt som den yrkesmässige skarprättaren framträder som rättslig institution, d.v.s. under 1200-talet. har sannolikt också bruket att ge den livdömde själavård genom en siirskild själasörjare utbildats. Radbruch har (Elegantiae .Juris Criminalis, s. 153) något tillspetsat uttryckt detta så att »der Henker uiul der Seelsorger hahen vermutlich gleichzeitig in den Strafvollzug Eingang gefunden». Jfr även Radhruch op. cit. s. 141 f. Det är emellertid möjligt att kyrkan iinnu under 1100- och 1200-lalen utövade ett återhållande inflytande på den världsliga rättens tendenser att skiirpa straffen. Fornkyrkans syn på straffrätten hade nämligen inneburit ett uj)!)- tagande av det gamla testamentets brottsbegrepp. men icke av dess drakoniska straffmätning, och kyrkan strävade länge och icke utan framgång efter att mildra straffrättskipningen. Med den katolska universalstatens sönderfall minskades i varje fall möjligheterna på ett avgörande sätt för kyrkan att utöva ett dylikt inflytande. Sekulariseringen av dess ledning, \arvid kyrkofurstarna också blevo världsliga härskare, medförde vidare att den viirldsliga straffrättens terrormetoder kommo att upptagas av kyrkliga myndigheter. .\ven tortyren blev snabbt accepterad och användes av dessa myndigheter både i kättarprocesserna och vid bekämpande av brottsligheten i allmänhet. Se härom närmare Hugo Zwetsloot .S. J.: Friedrich Spec und die Hexenprozesse, 1954, s. 165 ff Ang. denna motivering för straffet se Schmidt, a.a., s. 62.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=