RB 10

21 Vidare låg del implicerat i den dåtida kristna åskådningen att lidandets art och omfattning icke var det väsentliga utan den livdömdes ånger och hans vilja att genom kyrkans bemedling söka och mottaga Guds nåd. Den äldre europeiska straffrättshistoriens båda klassiska exempel på straffrättens användning såsom terrorvapen —den högmedeltida världsliga straffrättenoch denkyrkliga inkvisitionen hli begripliga endast om man håller för ögonen att det mänskliga lidandet i detta livet enligt kristen åskådning framslår såsom oväsentligt i jämförelse med människosjälens frälsning.^" Vad sedan frågan om det högmedeltida straffsystemets förenlighet med dåtida människors rättfärdighetsföreställningar beträffar, må det påpekas att dessa föreställningar äro relativa och mycket formbara hireleelser. Vi ha i vår egen tid sett exempel på hur kristet grundade rättfärdighetsföreställningar kunnat omvandlas hos stora grupper av människor inom kulturer, som vi betraktat som högtstående. När kyrkan —dåtidens allomfattande ideologiska auktoritet — icke vände sig mot den grymma straffrättskipningen saknade människorna på deras dåvarande primitiva andliga kulturnivå varje utgångspunkt för en reaktion mot avskräcknings- och utrotningspolitikens konsekvenser i formav kvalfulla straff. De präglades —om man så vill, brutaliserades—aven miljö, där de makthavande försökte bekämpa en över alla bräddar sviimmande brottslighet med en till ett terrorvapen utvecklad straffrätt och straffprocessrätt.Tortyr och grymma avrättningar I övoronssirmiinelse mod donna åskådning nppfattado man nndor don sonaro modollidon ooli långt in i nya tidon lortyron såsom logilimorad i dess ogonskap av ott vapon mot djäviden. N;ir don anklagado — Irots indicior mot honom into ville hokiinna ansågs delta bero på alt han var besatt av djiividen. som styrkte honom i hans nekande. Men den brottsling som förIhirdade sig i sin synd förverkade därmed hoppet om sin sjiils frälsning och del eviga livet. N':ir man genom tortyren framtvingade bekännelse hjälpte man alltså brottslingen; genom hekiinnelsen förjagades djiividen och syndaren leddes fram till nådens ordning. Detta religiösa moliv kom givetvis att få en särskilt stor betydelse i häxprocesserna. .Se närmare Zwetslool, a.a., s. 202 ff. De data. som hestiimdc motiven till den högmedeltida straffrättens brulalisering äro naturligtvis att söka i högmedeltidens ekonomiska och sociala

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=