RB 10

19 r()varen på korsel lian Itirsonade sin sknld ^'enlemot niänniskorna i’enoin stral'fel. Oin hail ani,n'ade silt broil och gcnoni kyrkans beniedliiif» sökle ITirlålelse b’lr sina synder gällde Guds nåd också honom. Sammanshiller man delta synsätt med människornas prekära exislens på denna tid. då livel var kort och diklen genom krig och fejder, hunger och sjukdomar var allestädes närvarande, blir del anlagligl alt det okvalificerade dödsstraffets avskräckande effekt i .sjiilva verket var ringa. Dess värde ur myndigheternas synpunkt kan antagas snarare ha varit dess utrolningseffekl. Samhället slap]) i fort sii It ningen att åsamkas skador, besvär och risker från hroltslingens sida. A andra sidan kunde det okvalificerade dödsstraffet för tidens åskådning framstå såsom vä! förenligt med kristligt humanitära grundsatser. Huruvida den brottslige skulle vinna evig salighet berodde på hans egen ånger och Guds nåd —vad som hände honom var endast att hans i evighetsperspektivet belydekselösa jordeliv fiirkortades i förhållande till andra levande, som dock även de fiirr eller senare skulle ställas inför diiden och domen. Sett ur dessa syni)unkter kan del dåtida dödsstraffet ujipfallas också såsom ett uttryck fiir en individualpreventiv tankegång. Samhället iiverlämnade genom kyrkans förmedling den livdömde i (iiids hand —fiir ånger, bot och bättring.^'* Sammanfattande kan del då sägas all det okvalificerade dödsstraffet kan antagas ha upjifallats av högmedeltidens människor som ett straff, som iiverens.stiimde med kristna grundsatser, och som i och fiir sig inte var hårt. Om dess avskräckningseffekl emellertid, som här i)å anfiirda skäl antagits, var ringa, måste del ha varit hiigst naturligt att vid ett tillämpande av avskräckningsprincipen utveckla olika kvalificerade former, som kunde förslärka denna effekt. Del blir då lättare att förstå alt medeltidens kristligt religiösa (')pi)en även för den livdiunde brottslingen. ** .Ifr Gustav Radbruch. Eleganliae .Turis Criininalis, s. la'J l’f. och IG.'T ff. samt dcu mera alliuiinua fraiustiillninf'cn tios H. von Ilenlif'. Dio .Strafe. 2, 195;), s. .-52 ff. .Ifr Daliiu. a.a., s. 291 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=