16 lade en underordnad roll i törlidllande till de rällspolitiskt inofiverade avskräcknings- och ntrotningsineloderna. Så långt har han förmodligen rått. Men han har själv påpekat att »der Ver(jcltiui(js- (jeddiikc, der in alien Strafen lehendig ist — denn gestraft wird immer anch. (piia peccatinn est menlarischer \å)rstelhingen vielfach eine aiisgesproehene Wendung zur d'alionsidee genommen»." Och enighet synes råda inom forskningen om alt en genom kyrkligt inflytande utformad vedergällningslära utgjorde den rållsideologiska motivering till straffen som j)arallelll med de råttspolitiska avskråcknings- och utrotningsmotiven j)riiglade straffrätt och straffsystem under medeltiden.^ Denna vedergållningslåra fick sin verkan dels genom människornas bundenhet till kyrkans auktoritet’* dels genom all den i relihal unter dem lunfluss all testa- ’ Schniidl, a.a. s. (il f. Hans kurs. Sc liiironi siirskilt Georg Dahni, Das .Strafreclit llaliens ini ausgetieiulen Mittelaller, 1031. s. 28(1 It". Daliin tillnuiter vecterg;illningstanken större helydelse som nioliv för de liöginedeltida straffen än avskriiekningsiirineipen (s. 280). Hans källiinderlag synes mig alltför knapiilnindigt för ett så definitivl ställningstagande i en så svår fråga. Han tyeks inte heller ha observerat att ett speglande straff kan vara uttryek på en gång för vedergiillningsprincipen och för en avsikt att avskriicka från ett visst hrott genom att utforma straffet så att det leder tankarna till den brottsliga gärningen genom att avspegla denna. (.Tfr op. cit. s. 287.) •Senare siiecialforskningar ha vidare visat att i den kanoniska riittens ntveckling från Gratianiis till Gregorious IX möter en i jiimförelse med de primitiva åskådningar, som priiglade det profana straffriittsliga tiinkandet. mycket förfinad teoretisk debatt kring den allmiinna straffriittens centrala |)rol)lemkomplex. Siirskill anmärkningsviird iir .-Vhelartls iip|)fattning. Han hävdade att endast Glut kunde bedöma den enskilda niiinniskans synd och skuld. .\v detta drog lian slutsatsen alt straffriillen måste helt bygga på alhiiiinpreventiva syften. Denna ståndpunkt blev emellertid icke accepterad. Hans samtida och efterföljare i denna debatt kring skuldjirobleniet erkiinde visserligen att niiinniskorna i sin ofullkomlighet saknade möjligheter att som Guil »rannsaka hjiirtan och njurar». Men ile menade att det iiiulå vore miijligt att genom slutsatser från omstiindighelerna icircumstantiae) i fallet giira en bedömning av den enskildes skuld. Denna bedömning vore ofullkomlig men dock tillriicklig som underlag för en liomarc. .\belards åskådning och den kanoniskriittsliga debatten i skuldfrågan iir ingåeiule behandlad i Stephan Kuttners arbete: Kanonistische Schuldlehre von Gratian bis auf die Dekretalen Gregors IX. 1935 (Studi e Testi. 64). * Ett intressant men iinnu outrett problem erbjuder frågan varför den högmedeltida kanoniska riittens liögtstående straffriittsliga teknik icke i större
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=