RB 10

183 raiidi* i niåk*t.*^ Komiiif'en iastställde den av juslitierevisionen lillsfyrkla dödsdomen, inen radsinajoritelens tVirslag alt de hada domare, som velal förskona 1’rån dödssiraftel på grund av alt kvinnan icke varit vid sina sinnens fulla bruk, skidle erhålla en tillriitlavisning, ville konungen icke bifalla. Han frambiill »att del vore både (iml och betänkligt att göra domare som i)å ed och samvete förvalta sina ämbeten någon föreställning att icke låta bos sig giilta de konsiderationer. som kunde leda till lindring i de mal vilka nira människoliv». Konungen fann att snarare borde de hovrättsledamöter, som velat förskona från dödsstraffet, tVirehållas huru de kunnat anse kvinnan vara sinnessvag och likafullt ålägga henne straff av den art och hårdhet, som de föreslagit. Konungens ställningstagande avspeglar jn klart hans reaktion gentemot de båda domare, som väl ville f(")lja en mildrande linje men anfiirde en motivering, som enligt konungens uppfattning borde fiiranlett en stiirre strafflindring. Del kan alltså anses fastslaget att Gustavs syn på straffrättsskipningen präglades av en humanitär inställning. \’i vela emellertid också all hans intellektuella skolningoch idealbildningkommil all priiglas av upplysningstidens tänkande. Med denna studies riillshisloriska malsiiltning är det inte niidviindigl all hiir redogcira fiir allmänt kända fakta beträffande den period i ' kan iUen Ijiina som illustration till de inöjliglietcr, som (iustav 111 liadf att mildra straffrältsskipninijen redan innan han i samband med 177t) ars strafflagsreform fiireskrev att alla dödsdomar skulle undcrstiillas lionom. ()l\i\elaktij,'! j,'inf,’o måns^a diitlsdomar i verkstiillij'het på enbart bovrättsnl>la^. Del bade emellertid sedan flera decennier utbildats en ])raxis, som innebar alt så snart oenii,'bct i fia'ii'an huruvida diidsstraff skulle uldiimas förelä;^ inom bovriillen. undersliillde man målet justitierevisionen. Diirtill sknlle eidii,'t K. Dr. l‘J'4 17ö3 m.fl. forfaltniui’ar överrättsdomar i vissa brottmal understiillas Kun^'1. Maj:l. Trots att ansökan om lienådnin^' icke i,'j\)rts kom ila målet under konungens jiersonliga prövning. Målen handlades infiir (iustav in på det sättet att justitierevisionen först log ståndpunkt och framlade liir konungen |)ersoidigen ett fiirslag till beslut. 1 delta förklarade sig juslitierevisionen tillstyrka eller avstyrka sirafflindring. Den revisionssekrelerail', som fiiredragil målet i justitierevisionen, föredrog det i regel också för konungen. Dm denne hade en avvikande mening än juslitierevisionens majoritel lillkiinnagav ban detta och befallde att hans t)e.slut skulle expedieras, lliirom underrättades juslitierevisionen, som endast hade att taga konungens Ix'slul ad notam. .Se iixen .\bnén, a.a., s. ‘J84 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=