182 mot dödsstraff. Hans motivering var att det av rannsakningen klart framgått att kvinnan varit vid sina sinnens fulla bruk, men hon hade varit »likväl av en svår och trängande hungersnöd besvärad». Justitierevisionens samtliga ledamiiter funno icke anledning att g()ra ändring i domen, utan hovrätten skulle utfärda och låta verkställa sitt utslag. Majoriteten, riksråden Walhvik, Beck-Friis, Bosse och Falkengren, ville därtill ge de hovrättsledamiiter, som hade velat förskona kvinnan från dödsstraffet på grund av att hon inte hade sina sinnens fulla bruk, en reprimand. Motiveringen var att da rannsakningen »lydeligen innehåller att ingen vanvettighet henne kunde tilläggas hade de dock däruti sökt stöd till att giira en klar gärning liksomotydlig inför Kungl. Maj;t». De borde förty däröver undfå en erinran i form av en påminnelse att närmare ställa sig till efterrättelse Kungl. Majds hrev av den 25 februari 1702. som icke tilläte att man i en sä tydlig och uppenbar sak avveke ifrån lagens klara bokstav. Riksråden Fådkenberg och Bielke ansågo emellertid »alt det vore (imt alt i så måtto förelägga domare alt icke låta hos sig gälla de konsiderationer, som kunna leda till nådig lindring, da det angår människors liv». De framhöllo att fast den kvinnliga brottslingen icke kunde anses som »vanvettig» så hade del likväl under rannsakningen genom bevis från prästerskapet framgått att bon »i allt varit mindre vetande, så alt skäligen sägas kan det hon varit vid ett svagt förstånds bruk». De båda riksråden kunde därfiir icke tillstyrka någon påminnelse till bovrättsledamitterna ifråga. Vid protokollsjusteringen den 13 juli utlät sig Walhvik att han »närmare eftersinnat den sist ventilerade frågan huruvida de av Göta Hovrätts ledamöter, vilka genom det att de i målet varit av skiljaktig mening vållat den skedda underställning av detta mal, borde för sadant undfå föreställning». Walhvik sade sig ha funnit att de skäl, som hade anförts av rådsmajoriteten, icke varit av den styrka att han ansåg sig vid närmare eftertanke kunna följa dem. Han frånträdde därför sin tidigare uttalade mening och ville icke medge att en påminnelse gavs de båda hovrättsråden. Den 20 juli anmälde revisionssekreteraren konungens ytl-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=