181 politiskl lerrorvapeu eller soin medel alt hämnas pä politiska motståndare var honom främmande. Både efter maktiivertagandet år 1772 och efter segern (iver oppositionen år 1789 liade han miijlighet all genom hänsynslöst drivna straffrättsliga fiirfaranden g(ira sig kvitt farliga [)olitiska motståndare. Han utnyttjade inte dessa mcijligheter.'’ Mot diidsstraffet tycks han med tiden ha fått en djnp motvilja. Hedvig Elisabelh C.harlotta upplyser i sina dagböcker att Gustav hade en fullkomlig fasa fcir att underteckna diidsdomar. Han hrnkade ge order om att de sknlle blandas in i andra handlingar, som han hade att underteckna: sedan skrev han under utan all se efter vad aktstycket giillde. Denna motvilja mot diidsstraffet framträder också i hans försök att genom mildrande domar begränsa dess tillämpning. Konungens humanitära reaktioner vid tillfiillen då domstolarna enligl hans uppfattning diimt till alltfiir hårda straff komma i många sammanhang till uttryck i jnstitierevisionens protokoll. Fiiljande fall är karakteristiskt. Den 6 juli 1778 fcirelag infih'justilierevisionen ett mål. somhänskjutits dit från Giita llovriitt." Hovrätten hade dcimt en kvinna till d(‘)den fcir att hon lämnat sitt oäkta barn. som varit på andra året, ute på marken och latit det bli liggande efter sig. varefter det anträffats diilt. 'Kvå av hovrättens ledamöter hade emellertid velat fiirskona från diidsstraffet. De hade anfört att de icke voro förvissade om att kvinnan varit vid sina sinnens fulla bruk och huruvida hon. när hon begick brottet, hade insett dess grovhet. De hemstiillde att hon i stiillet Hir (Uidsstraff skulle dihnas till 30 par ris, en scindags uppenbar skrift och avHisning samt livstids tukthus, låi annan ledamot av hovrätten hade också rcistat särskild hiinsyn till ile intrcssanla resultat betriift'ande (lUstavs tryekiritietspolitik oeh motiven till denna, som .Stig l?ol)crg redovisat i sitt arliete, Gustav III och tryckfriheten, H).'»!, eftersom dessa resultat så väl klarliigga konungens l)en;igenhet att ;ivcn i inrikes|)olitiska reformfrågor tillgripa ett taktiskt motiverat duhl)elspel. ^ Så långt var förvisso hans uttalande i ett K. l?r. till liovrätlerna år 1777: »\’åld och hämnd hliva aldrig de medel, varigenom Kungl. Maj;l hefiister en regering, den Kungl. ,Maj:t sjiilv grundat på frihet oeh s:ikerhet^>. allvarligt menat. (Se Hennings: Gustav III, s. 77.) “ Hedvig Idisaheth Gharlottas Daghok. del 3, 1907. s. 801). ■ .1. R. prot. 0/7, 1.8/7 oeh 20 7 1778.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=