180 — som en iiilrodiiklion till den laghistoriska redogörelsen för reformens tillkomst — något stanna inför konungens syn på de straffrättsliga reformfrågorna under den period, då reformen förbereddes. Det kan vara skäl att först understryka hur vansklig en dylik uppgift alltid är och hur osäkra residtaten måste bli av ett fiirsiik att på grundval av en människas uttalanden och handlingar bediima i vad mån och på vad sätt hennes åskådning påverkats av ett så komplicerat idésystem som upplysningstidens straffrättsideologi. Att fastställa huruvida (lustav 111 tillägnat sig den äldre reformskolans huvudtanke: avskräckningspoli tikens effekt i visering genom en ompriivning av de använda metoderna.- erbjuder visserligen inga svårigbeler. Men om man kan fastställa delta ställs man inför frågan: varför omfattade han denna tanke? Var det ytterst därför att han av humanitära motiv reagerade mot de tilllämpade avskräckningsmetodernas grymhet eller därför att han fann dessa metoder ineffektiva ur avskräckningssynpiinkt. Frågan är av central betydelse: mycket talar fétr att Josef lt:s strafflagsreform fick sin priigel av hänsynslös brutalitet vid avskräckningsmetodernas modernisering på grund av att kejsaren var en enkelriktad och föga känslosam j)ersonlighet, medan Leopolds av Toscana av förbättringstanken påverkade reformer kunna antagas ha influerats av storherligens emotionellt rikare utrustade natnr.'* Om Gustav III veta vi att han var human i den meningen att han tyckte illa om och helst undvek att tillfoga andra människor lidande.^ Att i sina politiska konflikter utnyttja straffrätten som - Se hiirom nedan s. 205 f. •’ Se ovan s. 83 ff. ined dilr anförd litt. * På den ininkten iiro åtininstone de alliniinliisloriska sjiecialisterna ])å Gustav III och hans tid ense, hur olika de i övrigt ;in viirdera honom. \’ad som hiir och i tlet följande säges oni (iustavs personlighet bygger ])å ett studium av den i Beth Hennings, Gustav III, 1957, förtecknade litteraturen. Jag har därvid givetvis tagit hiinsyn till de synjninkter, som framförts i rec. av detta arbete, hl.a. i II.T. Eftersom denna undersöknings syfte iir riittshistoriskt och icke allmänhistoriskt har jag avstått från att diskutera de olika karaktärstolkningar, som framförts, eller deras betydelse vid ett hediiinande av Gustav som strafflagsreformator. I den mån jag uttalar mig om Gustavs personlighet grundar jag dessa uttalanden på vad som synes vara communis opinio hland moderna allmiinhistoriker det straffriittshistoriska källmaterialet aktualiserar. Jag har emellertid tagit med tilhigg av synininkter, som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=