RB 10

175 broil, (lärför all ban genom slrall'el blivil avskriiokl Iran missgärningar. Del är här inle l)ara I'raga om en nyansskillnad i I’orniiileringar bos de bada lörlallarna. som kunde bero pä ell kärvare skrivsäll bos (dirisliernin. Han har olilrlydbarl skjutil rörbiittringstanken i bakgrunden i 1'örhällande till Nehrman. Han äberopar inte beller den 25 domarregeln —Irols alt det bort ligga nära till hands lör honom att giira så i delta sammanhang. På annat ställe aberopar han iindoek en av domarreglerna, nämligen den 11. l'örklaringen till ('.hristiernins ståndpunkt kan tänkas ligga i hans beroende av den iildrc relormskolans argumentation, i vilken Itirbiiltringstanken knappast alls kom till ullryek. Om delta är riktigt skulle vi i ('.hrisliernins arbete på denna punkt ha ett första vittnesbörd om hur receptionen av de kontinentala reformidéerna kunde vara ägnad att försvaga den individualpreventiva idétradition, som under inflytande av den 25 domarregeln och löOOtalets nalurrätt levt vidare i Sverige under 170()-talel. Som vi i del följande skola se sköts nämligen förbätlringslanken nästan helt åt sidan i debatten vid strafflagsreformens genomförande.-* (’.hrisliernin hade visserligen i kategoriska ordalag definierat straffet [)å ett sätt, som egentligen uteslöt ett åberopande vare sig av den teokraliska vedergällningsläran eller av profana vedergiillningsidéer. Men som ovan papekats gjorde han en försiktig eftergift fcir denna lära. Inte heller heträffande den profana vedergällningsprincipen var han konsekvent. 1 den paragraf, vari han behandlar dödsstraffet, fiirklarar han sålunda inledningsvis att en lagstiftare sällan biu* utsiilta <l()dsstraff. Motiveringen synes vara hiiindnitär: »Uti en klok lagstiftares sinne, kan ingenting skattas högre och dyrbarare än människors liv».-- Här har han alltså icke velat upplaga Heccarias lära om dödsstraffets ofiirenlighel med samhällsfiirdraget liksom om dess bristande effektivitet. I vissa fall anser han emellertid diidsstraffel beriittigat:-■* »Icke desto mindre är det enligt med samvetslagen att den som av uppsåtelig ondska avhänder fiirslåndige människor livet diirigenom g()r sig skyldig att undergå en -* .So nedan .s. 2(58 ff. -- Chrislicrnin, a.a., s. .‘51. -•* l.oc.oit.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=