174 Men han framhåller också alt »människokärlek i lagstiftning och lagskipning befrämjar laglydnaden genom understödjande av tålamod, kärlek och ömhet för medborgare; med hårdhet och grymhet uträttas alltid mindre, emedan den väiijer folket vid obarmhärlighel och fiirakt för sina medbröder. Människors sinnen hårdna genom utövningen av gruveliga plågosätt, och vanan gör att de omsider ej mera förskräckas för rådbråkningen. än de på andra tider och orter rädas filr beständigt fängelse».*” Som synes argumenterar han här helt på den äldre reformskolans linje: grymma straff avvisas, därför att de inte äro mer effektiva än mildare.-” Han anför också under uttryckligt åheropande av Montesquieu ett speciellt argument mot hårda straff: dylika kunna fresta till än grövre brott. Som exempel nämner han det av den äldre reformskolan ofta åberopade fallet att en rånare, som hotas av livsstraff för sin gärning, frestas att mcirda offret för att undanröja ett eventuellt vittne. Mellan Xehrmans och Christiernins syn på straffets ändamål finns en intressant skillnad på en väsentlig punkt. Den förre betonade att ett av straffets ändamål var att förbättra den brottslige, rill stöd för sin uppfattning åberopade han den 25 domarregeln. Förbätlringstanken spelar emellertid en underordnad roll i (diristiernins argumentation. Det enda ställe i hans arbete, där tanken alt straffet har en individualpreventiv uppgift framträder, är ovan citerade uttalande om att straffets ändamål är att förändra den brottslige och hindra honom att vidare antingen vilja eller kunna skada samhället. Delta är onekligen ett uttryck fcir en mycket snäv syn på straffets iiKijligheter att förbättra brottslingen. F.hristiernins formulering »hindra» torde höra tolkas så att vad han hade i tankarna var att det ulslåndna straffet skulle avskräcka brottslingen från att begå nya brott. Nehrman förtydligade däremot sin tanke att brottslingarna genom straffet skola bringas därhän alt de framdeles icke understå sig skada andra och överträda lagen. Han förklarade att lagen väntar bättring av dem »så att de varda goda och lydiga undersåtare». Hans formulering innefattar uppenbarligen en vida längre gående individualpreventiv målsättning än att brottslingen avstår från att bega nya Christiernin, a.a., s. 22. ■-® .Ifr ovan s. JO ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=