173 riilla sitt görande och låtande emot andra efter lagens föreskrift, oeh varmed även den lagskipande makten verkeligen belägger den, som någons i lag grundade rättighet förkränkt, eller någon fiirhuden odygd hedrivit; utom den skade ersättning, som den hrytande därjämte är skyldig, alt till den förolämpades tillfredsställande anskaffa, på det att ledamöterna i ett borgerligt samliälle niå leva i trygghet, och utan hinder kunna arbeta till sin enskilda oeh gemensamma sällhet.» l"()r (ihristiernin är alltså —liksom hos Monlescpneu — slraffets yttersta syfte att trygga ordningen i samhället. Straffrättsskipningens direkta funktion uppfattar han så att »när brott begås, kan varken de frommas fiirargelse däröver tillfredsställas, eller de vrångas och vanartigas arghet och ondska späkas och avskräckas, innan de få se tillbörligt straff fiilja därpå».*'’ Straffets uppgift är enligt detta uttalande sålunda inte att i och för sig vedergälla brott idan det utgiir ett medel å ena sidan att avreagera medborgarnas hämndkänslor och å den andra alt avskräcka från brott. h]tt medgivande gör han dock till den teokratiska vedergällningsdoklrinen. »Straffets ändamål är samhiillets siikerhet, och ej den store (liidens blidkande, fast världsliga straff kunna hava den nyttan att avvända Guds hämndedomar ifrån riket, när de birebygga synderna.» Uppgiften att avskräcka från brott iipplattas både individual- och allmänprevenlivt: *' »Ändamålet av straffet är alt biriindra den brottslige och hindra honom att vidare antingen vilja eller kunna skada samhället; jiimväl ock att rcira och beveka andra medborgare att undfly dylika missgärningars föriivande.» Den allmänpreventiva effekten av straffverkställigheten vill (’diristiernin förstärka genom användandet av speglande straff: »Straffets utibande bör ock så mycket som miijligt är hava likhet med brottets natur, på det att föreställningen om det ena måtte natiirligen och ofelbart leda eftersinnandet till åtankan av del andra. t.ex. på en mordbrännare borde antingen håren avsvedas, eller kläderna itändas, i det samma han skulle gå fram till dtiden».*** Christierniii, a.,i., .s. Ifl. Cliri.stieniin, a.a., s. 26. .Jfr Nehrnians stånd|)unkf, sc ovan '' Chrislicrnin, a.a., s. 24. Cliristieniin, a.a., s. 24. s. 131 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=