170 av holer och alla andra straff för lägersiuål, dödsstraffets avskaffande f(‘)r grov stöld och dess ersättande ined spiislilning. hrännmärkning och livstids straffarbete i järn.' Dessa Slruensees åtgärder, vilka inspirerats av upplysningsidéerna och på flera punkter antagligen haft Fredrik den stores refonnverksamhet till förehild,^ mottogos emellertid, intressant nog. kna])i)ast med gillande av den svenska tidningen. I artiklarna framträda snarast farhågor heträffande reformernas verkningar. En genomgång av 1760 och 1770-talens svenska tidningspress visar att straffrältsfragorna under denna period näppeligen slodo i förgrunden för den svenska pressdehatten i tidens samhällsfrågor. \’äl förmedlades reformidéerna till svensk puhlik. och väl förekommo strödda artiklar och insändare, som tyda på att man inom den hildade allmänheten hörjat taga intryck av dessa idéer. Men jämlTir man detta material med det utrymme, som tillmättes vissa andra samhällsfrågor, särskilt de nationalekonomiska, kan det sägas att straffrättsdeliatten spelade en underordnad roll. Xågon mera allmänt uthredd opinion fiir en strafflagsreform avtecknar sig i varje fall inte i pressen under perioden ifråga. .\u kan man naturligtvis inte av enbart detta förhållande draga bestämda slutsatser heträffande det intresse för en strafflagsreform, som vid denna tid kan ha funnits inom den i samhällsfrågorna engagerade opinionen. För det första är det osäkert huruvida den ännu tämligen outvecklade tidningspressen kan antagas på ett representativt sätt ha återspeglat uppfattningarna ens hos de begränsade kretsar av någorlunda hildade personer, till vilka den vände sig. För det andra var kyrkan den i fråga om effekten pa folkets stora massa ulan all jämfiirelse mäkligaste opinionsbildande faktorn. Hur prästerskapet, som fortlarande liar huvudansvaret för folkets moraliska fostran, i allmänhet såg pa straffrättsfrågorna. är icke närmare undersiikl. 1 den mån dess uppfattning kom till uttryck under riksdagsbehandlingen av 1779 års strafflagsreform. var den emellertid — som i det följande närmare skall belysas — starkt präglad av bundenheten till den teokratiska vedergällningsläran och den ' Almiinna Tidiiingar. 1771 10 4 st. 23, 6 5 st. 30. 4 6 s. 37. 27 0 st. 40. .Ifr ovan s. 73 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=