147 utredda niål skall här in extenso återges tre utslag, ell ined fällande, de andra ined strafflindrande dom. »Kungl. Hovrätten har rannsakningen sig föreläggas låtit samt detta måls beskaffenhet inhämtat: Och alldenslund Maria Johansdotter, sedan hon under sin tjänstetid uti \"äslerhaninge kaplansgärd, av kiittslig hehlandelse med drängen Lars hhåksson havande blivit, sådant sitt tillstånd före födseln icke iippenharat, ulan fast mera dölja söikt, och den 19 sistlidna april förmiddagen i enslighet framfiill ett pilte barn, det hon under en loghot ten å lönn lagt, varest det sedermera blivit igenfunnet, och enligt fältskärens Johan Abraham Anbergs d. 2 sistlidna maj givna syningsbevis och av hörda vittnens berättelser, varit fullgånget; fördenskull och som Maria Johansdotters föregivande, han skulle utan liv hava framkommit, icke på något sätt blivit styrkt, och dessutom så mycket mindre sannolikt är, som hennes mordiska uppsåt nogsamt kan skönjas därav, att hon genast, efter det barnet blivit av henne å lönn lagt, detsamma åter framtagit och icke allenast bundit den våldsammeligen frånryckta navelsträngen kring barnets hals, ulan ock likaledes om halsen ett smalt snörband hårt tillknutit; alltså och i ftirmäga av 16 C’.ap 1 § Missg. Balken prövar Kungl. Hovrätten rättvist, det skall hon Maria Johansdotter sig själv till välförtjänt straff och androm till skräck och varning, halshuggas och i håle brännas.» Häradsrätten hade tidigare likaledes dömt kvinnan till diiden. I detta fall skulle ju hovrätten, om den strikt hållit sig till M.B. 16: 1. alls icke behövt bekymra sig om alt anföra de förkrossande indicier, vilka visade att kvinnan uppsåtligen berövat barnet livet. Hennes obestyrkta [)astående att barnet varit dödfött skulle ha kunnat avvisas under åberopande av lagstadgandet i M.B. 16: 1 och 1750 års förordning. Men hovrätten kände uppenbarligen ett behov av att i domskälen visa att hovrätten funnit kvinnans »mordiska uppsåt» vara tillfullo styrkt. I ett annat fall hade Stockholms Södra Fiirstads Kämnärsrätt är 1774 dömt en kvinna till diklen jämlikt M.B. 16: 1. Hovrättens utslag blev: 100 De två först citerade fallen återfinnas i .S.H. prol. 30,9 1766 resp. 19,12 1775. .Saniina luinianiserande tendens i andra fall från Svea Hovrätt kominer
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=