18Ö upplysiiiiii^sskolan hyi'i^de ])å l'()rl);itlringstankon, var oinellcrlid hans iii)pi'altniiig oni dcidsslrattet bestämd av dess etfektivilet som avskräcknings- oeh iitrolniiii^smetod. I detta hänseende representerade lians lära den liögmedellida strairrättsäskädningen. lieträllande dödsstrattet Iramhöll han i ^ 25: »Livsstratten voro tordom liär i Sverige mycket sällsynta, hesynnerligen när den hrotlslige orkade hiita. som vära gamla lagar nogsamt visa: all de ock hos de törsta kristna sällan brukades, är jämväl bekant: tast de ej alldeles 1'örkastat dem. vilket nägre utan skäl påstä. — \ii. sedan argheten är vorden större, och varjehanda list gjort denne mera tarlig. sa alt de mindre stratt ej kunna skydda den allnhinna säkerheten, har (herheten mast genom detta stratt treda lagens anseende och myndighet, samt tria riket trän skadeliga oih tarliga lemmar.» .\v dessa skäl accepterar han även de kvaliticerade diidsstratten —de äro niklvändiga tör alt avskräckningen gentemot särskilt tarliga brott skall bli ettektiv."** Att han med dessa uttalanden om diidsstrattet kan antagas ha återgivit den birhärskande npptattningen inom den samtida svenska jurislopinionen synes tramgä av myndigheternas kriminall)olitik under i>erit»den iträga. 1 situationer, där man hade all imda si)ecicll(i typer av kriminalitet, som pä grund av (ikad trekvens eller av andra skäl bedömdes som tarliga, tillgrep man automatiskt skärpta avskräckningsmetoder. t^dt typiskt (‘xemi)el hiirpa iilg()r K.F. 20/12 1745, där man tcirklarade. alt inbrotlsshdd utan all ttirskoning skidle strattas metl diiden liksom delaktighet däri och att särskilda galgar, s.k. vipj)- galgar,"’ till den ändan skulle uppsättas pa de allmänna torgen i .Stockholm. Om det teoretiska underlaget tör Xehrmans arbete mä slulligH‘n anmärkas att han uppenbarligen icke päverkats av Montes- (piiens synpunkter pa straitens nttormning. Montes(piieu hävdade Xi'hrnian, a.a., s. ()(> f. Nelirnian, a.a., s. (>7. § 27. ’* \'a(t som avsåf^s med vippj’algar är inte klart. Möjligen voro de konstrn1‘rade etter liirehild (.se Hell)ing/l?aiier, a.a. s. 121) av etl utkindskt tortyrI(»rfarande. .Vnviindes metoden som form av hängning måste ilen ha varit synnerligen plågsam för den dömde oeh skriimmande att åse, då den i så falt innehar att delinkventen hissades iipp i galgen medelst ett viiulspel oeh sedan rvekvis sl;ip|)tes ner.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=