138 »§ 13. . . . derföre varda oi,'ärningsniän, jämväl androm till varninif. strallade, läs Kiiiii^l. Brov den 16 juni 1732, så all sfraltel. varmed de brottslige hemsiikte varda, avskräeker andra ifränolydnad mot lagen.» Siirskilt om man jämför dessa ställningstaganden med den kontinentala iipplysningsideologien i dess tidigare iilveeklingsskede — alltså under den äldre reformskolans lid — framslår Xehrmans åskådning såsom myeket intressant. Denna äldre skola hade föga intresse för förbätlringslanken; dess kritik oeh reformförslag syftade till en rationell omprövning av avskräckningsmeloderna. Men Xehrman ställer brottslingens förbättring såsom straffets ändamål sida vid sida med syftet alt avskräcka andra från brott, ja, han t.o.m. nämner förbättringen i första hand. Förbättringen uppfattar han vidare inte som en individualpreventiv effekt av avskräckning genom straff så alt brottslingen skrämmes från att i fortsättningen begå brott, utan hans målsåttniiuj sträcker sig till brottslingens återbördande till samhället som en god och Igdig undersåte. Xågon närmare undersökning av Xehrmans straffrättsliga åskådning och dess ideologiska bakgrund föreligger iinnu inte; ej heller någon sammanfattande undersiikning av fiirbättringslankens utveckling och betydelse i svensk idérältshistoria. Del är därför här endast möjligt alt diskutera vissa antagliga orsaker till att Xehrman så klart gjorde sig till talesman för förbällringstanken. som hirst omkring ett ])ar decennier efter hans arbetes tillkomst skulle få förnyad aktualitet i den kontinentala reformdebatten. Uppfattningen att straffet borde tjäna till brottslingens förbättring hade i Sverige kommit till ett auktoritativt uttryck redan i den (av Xehrman åberopade) 25 av Olaus Petris domarregler: »Ingenting iir en domare så storligen av luiden som beskedlighet, alt han vet när han skall vara sträng och när han skall vara 69 Nclirman. a.a., ib. Tanken utvecklas ytterligare i § 14. Se sainnianfattningen ovan s. 8t) ff. I 1600-talets natnrrättsliira tilliniittes brottslingens förbiitlring stor betydelse. Den äldre reforinskolan (Montesquieu till Beccaria) representerar alltså en brytning med denna uppfattning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=