127 hoten soil! värdeliilla iir avskräckningssynpiinkt —även oin ineningen aldrig var alt tillämpa dem i deras fulla stränghet. Delta hade också varit otänkbart; en straffiitmälning strikt efter lagens bokstav skulle i praktiken lett till en drastisk straffskärpning. K. Maj;t bekräftade också i K.Br. 28/1 1787 tidigare givna bemyndiganden till leuteration. Bemyndigandet i detta brev f<")rnyades vid upprepade tillfällen (K.Br. 12/4 1753, 11/11 1756 m.fl.). Som i en nedan given översikt över utvecklingen i praxis under perioden 1736—1778 skall visas, tillämpades dessa bemyndiganden i sådan omfattning, att —liksom på 16()0-talel —en diskrepans mellan i lag stadgade och faktiskt verkställda straff kom att föreligga, en diskrei)ans, som med tiden blev allt större och redan den motiverade en strafflagsreform. A andra sidan tillkom en mångfald specialförfaltningar. diir man för att bekämpa särskilt besvärande typer av kriminalitet i avskräckningssyfte införde skärpta straff. Som exempel kan nämnas de författningar, som skärpte slraffen för vissa typer av stiild. I K.F. 10/12 1745 stadgades ovillkorligt diklsstraff för inbroltsstöld och sådan delaktighet däri, som angavs i M.B. 61:1, d.v.s. »var som bjuder, eller leger, hjälper eller råder annan till någon missgärning, så att den där igenom sker». .\r 1746 infilrdes dödsstraff för stöld av brev och K.F. 3/8 1748 och 2/12 1766 skärpte straffen för krealnrsstöld ute på marken resp. fiir fickstöld.'’’** l kampen mot barnamordet, som alltmer kommit att framstå som ett av de allvarligaste kriminalpolitiska problemen, tillgrep man ytterligare förebyggande åtgärder. I en K.F. av den 12 juli 1750 stadgades att cniHir, som erhållit kännedom om att en kvinna blivit rådd med barn, skulle anmiila det eller fiirsöka hindra henne från att söka ensligbet vid nedkomsten, så att bon diirigenom inte fick tillfälle att fullfölja ett uppsåt att mörda barnet. Den som icke fullgjorde sina skyldigheter enligt förordningen botades av straff som delaktig enligt M.B. 61. Denna anmälnings- och övervakningsplikt (iversleg vida den i M.B. 61; 3 angivna skyldigheten alt uppenbara gärning, som man r.» Förordningarna i fråga äro tryckta i R. G. Mottée in.fl.; Utdrag ntnr alle . . . publique handlingar. För ytterligare exempel se Olivecrona, a.a. s. 29. Modée, a.a. V s. 2955.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=