126 Detta kommer klart till uttryck i att dödsstraff stadgades i mycket betydande utsträckning, nämligen för 68 olika brott. Förutom vid högmålsbrotten och andra brott som av ålder bediimts såsom grova, t.ex. kvalificerade fall av dråp, våldtäkt, blodskam i vissa led och rån, stadgades dödsstraffet bl.a. för dubbelt bor samt fjärde resan enkelt hor, misshandel å föräldrar, fjärde resan stöld samt tredje resan, där det stulnas värde uppgick till 100 daler. Av de i 1734 års lag med dödsstraff belagda brotten hade sannolikt många i betydande utsträckning blivit föremål för straffnedsiittning i praxis genom leuteration från överrätternas sida eller genom kunglig benådning.^® Även om en viss anpassning skett i lagstiftningen till praxis torde dess straffstadganden sålunda i stort sett ha legat betydligt över nivån av faktiskt tilliimpade straff. Fiirklaringen till att man inte gick längre i anpassning till i praxis tillämpade straff kan knappast ba varit nagon annan än att man fortfarande uppfattade de i lagen givna straffavskr;ickii gemene nian»U 40 och 90 ivedergällningsprincipen), 110 (Gyllenereutz: Detta är en högviktig sak om dess straff, som skall j)ål:lggas förriidare i den nya lagen, så bör %;il den icke allenast vara allvarsam, som kan avskräcka alla i gemen och var en i synnerhet till att med råd att giirningar stiimpla något mot konungens heliga jierson och dess rike»). 107 (ommenedare; »att en sådan skall man göra, som han hade tänkt alt göra sin hroder»), 1 15 (»de höra straffas med eld, som eld upptiinda»), 151 iförslag om i)uhlicitel i avskräckningssyfte kring dödsdomar), 158. 170. 177, 179 -180. 190. 201, 222. 225. 258 iCederhielm: »lagen l)ör vara tydelig och klar och således inriiltas. all den avskriicker elaka och vanartiga miinniskor från sitt överdåd»), 318, 317; i utlåtandena: Förarbetena ^dl. 341, 348. 301. 372, 370 lom stöld av tjiinslefolk: »alltså \a>re det ganska högnödigt, att h:ir ock kunde för alle slike till deras skriick ett allvarsamt straff infört bliva»), 377. 384—385, 397. 428; i rikstlagshandlingarna. Förarbetena \'11I. 77 (skriftlig påminnelse från priisterskapel att Higersmålsstraffet borde »ansenligen skiirpas, siirdeles omdet skulle komma diirtill att den offentliga kyrkoplikten blir avskaffad, ty av hlolla fjorton tlagars fängelse utan s]nsning vid vatten och bröd. varder liittfiirdigl folk ifrån lösaktigt lägersmål icke avskräckt i ringaste måtton»), Leuterations- och bcnådnings]>raxis under 1000-talet och början av 1700talet är ännu inte tillriickligt utforskad för att det skall vara möjligt att avge några siikra detaljerade omdömen. Ovan givna bedömning bygger på en sammanstiillning av residtaten i de svenska straffrättshistoriska arbeten, vilka ge upplysningar om ifrågavarande praxis. Se sammanfattande H. Munktell, Brott och straff i svensk rättsutveckling, 1943, s. 27 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=