125 (len onda cirkel, som skapals genom kyrkoplikten i kombination med de bårda världsliga straffrättsliga avskräckningsmeloderna vid bekämpandet av barnamorden. § 2 STUAFFRÄTTb:N I 1754 ÄRS LAG SAMT UTVECKLlNC,b:N 1 SILNARE LAGSTIFTNING UNDER PERIODEN 175(1—1771 1'd‘tersom det lagstiftningsarbete, som ledde till ntforniandet av 1754 års lag, skedde i konservativ anda, kom straffrätten i lagen att rättsideologiskt präglas av vedergällningsprincipen ocb rättspolitiskt av avskräckningslanken. \’edergällningsprincipen framträder direkt i motiveringarna »give liv för liv» (M.B. 15: 5, 24: 1. 7, 9: 59: 2) ocb »stånde samma straff, som den angivne bort undergå, om ban brottsligt varit Gustav Olin synes träffande ba karakteriserat avskräckningstankens betydelse för straffrätten i 1754 års lag med omdömet: »Diirest en bestämd åskådning skall anses ligga till griind för niissgärningsbalkens straffbestämmelser för övriga brott» (d.v.s. andra än religions- och sedlighetsbrotten), »är det otvivelaktigt den i tidens fiirfallningar uttalade, att straffet skulle avskräcka från begående av brott».■'’" (M.B. 60: D.sti Den .starka respekt man fortfarande hade för den mosaiska rätten såsom ett uttryck för Guds vilja framtriider siirskilt tydligt i straffstads^andena betriiffande religions- och sedlighetsbrotten. Olin, a.a., s. 848. .Se även K. Olivecrona a.a., s. 23 ff. Olin anför några exeini)el på hur tanken, att straffhotet resp. straffverkstiilligtieten skidle tjiina till alt avskriicka iniinniskorna från att begå brott, kommit till uttryck inom lagkoniinissit)nen. Belysande är assessoren Hylténs uttalande i cn debatt 4/() löDö (Förarbetena II, s. 26) angående straffet för avfall från kristendomen. Man diskuterade huruvida straffet skulle innefatta avhuggande av hairden ocb utskärande av tungan, .\ssessoren »förmente mer lända till avskriick, att manfolk steglas, som hinge synes för ögonen, men ej handen och tungan avskiiras». Lagkommissionens jirotokoll liksom till kommissionen avgivna utlåtanden och riksdagsdebatterna innehålla överhuvudtaget en mångfald exempel på hur vedergiillnings- och avskräckningsj)rincij)erna präglade den åskådning, som ledde till de härda straffriittsreglerna i 1734 års lag. .Se t.ex. i j)rolokollen. Förarbetena, II s. 20, 43 (Leijonmarck: »Synes dock dc grove missgiirningar kunna och böra med svårare straff beläggas, till att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=