121 prt'suinlion hejda ilragavarande typ av brollslighef. Fclrklaringen härtill synes vara att man var så bunden vid avskräckningstanken att man inie såg någon annan möjlighet att hejda barnamorden iin alt skärpa avskräekningsmetoderna oeb all ge den })ublieitel man kunde ål de strängare reglerna. De extrema åtgärder man föreslog vittna om att myndigbeterna vid denna tid betraktade barnamorden som en samhällstara av sliirre mått. Själva idtalandena i förslagen om barnamordens vanlighet jieka också i den riktningen —även om man inte får taga dem efter bokstaven, eftersom officiella omdiimen av delta slag enligt tidens språklnnik ofta gåvos en tillspetsad karaktär. Att barnamordsbroltel även under KiOO-talels senare del beredde myndigheterna stora svårigheter framgar av de ujiprepade speciallagstiftningar, som ut färdades. Ar Kioö tillkom salunda en första lagsliflning, som byggde på tankegångarna i l()4.‘l års birslag med del viktiga tillägget att del inte skulle hjälpa kvinuau. oin fostrct befanns fnlUjåiujetS’- att hon föregav det vara dödfiilt. Därmed hade man något förbiiltrat hennes ställning. Ty om foslret framskaffades och visades vara ofullgånget, skulle hon frias.1(>69och 1081 utfärdades nya barnatydligen alltmer utbredda — Se an^’. dessa förfalliiingar .\ntell, a.a., s. 47 ff. I UiC)') års fcirslaj,' till straffordiiiiii' finnas ntförlijja rei^ler för liestraffandet av l)arnaniord, vilka uppenbarligen (se .\nlell, a.a., s. 48) jiåverkafs av den lysk-rt)merska doktrinen. I t(>40-talets förslag lages icke siirskild hiinsyn fill del fall all foslret befinnes icke vara fnllgångel. Så skedde jn icke heller i tlel ovan s. 118 anförda riittsfall från år lO.’lO, diir Svea Ilovriilt fällde kvinnan, Irols all foslrel ^■id syn befunnils vara ofidlgånget. Möjligen har del i 1(>.Ö5 års fiirordning för delta fall implicerade undantaget tillkommit under inflytande från tysk-romersk riitl. Redan C.(’..C. uppsliillde niimligen rckvisilel »jre kind, das leben und glidmass em])fangen hett . . .», resp. »eyn lebendig glidinessig kindlein». 53 Presnmtionen kunde också kullkastas genom att kvinnan bevisade att barnet varit dödfött. Men de omsliindigheter, vilka gjorde kvinnan misstänkt för barnamord, särskilt ensamheten vid födseln, voro ju sådana all det ofta måste ha varit omöjligt för kvinnan att förete en övertygande bevisning om att barnet varit dödfött. Det finns emellertid exempel jiå att en underriitl vill tilliimpuing av Itl.ö.ö års plakat frikiint en för barnamord misstiinkt kvinna sedan domstolen funnit en i målet framlagd indiciebevisning om alt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=