120 Uttalandet om fransk, tysk och engelsk rätt synes bero på ett missförstånd. I varje fall hade kvinnan möjlighet enligt liksom enligt motsvarande engelska lagstiftning att bevisa sin oskuld i den engelska lagstiftningen anfördes direkt att detta sknlle ske med vittnen.^** Att lagkommissionen hade uppmärksammat faran av att döma på presinntioner kan antagas ha berott på erfarenheter fran praxis. Fiirslaget är särskilt intressant därför att det visar hur dc indicier, som i praxis lett till fällande domar, steg för steg ntvecklats till brottsbeskrivning. Lagfiirslaget betecknar härvidlag ett mellanstadinm; den anklagade sknlle dömas - inte för mordet. vilket kunde stå obevisat — utan för »mandats överträdelse». Här står man mycket nära en lagtext med de i ])raxis utbildade indicierna som rekvisil för brottet, ett rekvisit, vars konsekvens blev ett överskjutande av bevisbiirdan pa kvinnan, därest bon ville göra gällande att hon ej vållat barnets diid. Vid den omarbetning, som bl.a. detta forslag samma år nnderkastades av 1048 års lagkommission, gick man ett steg vidare. Motiveringen var att barnamorden allestädes tog (iverbanden och att nästan alla ville ursäkta sig med att fostret varit diidbött. ^’arj(' konungens ämbetsman borde vara skyldig att årligen å ting och i kyrka låta förkunna att biidanefter inga dylika invändningar skulle gälla, utan den kvinna, som fann sig havande och ej uppenbarade detta utan nekade, sökte enslighet vid fiidseln och lade barnet å Kinn, skulle mista livet.'’” Om tillåtligheten av motbevisning från den anklagades sida sades intet. Inte heller delta omarbetade förslag ledde emellertid till lagst iftiling på området ifräga. I de båda fiirslagen framträder tydligt att syftet med de fcireslagna lagstiftningsåtgärderna var att avskräcka från barnamord. I medvetande om de bristande nuöjligheterna alt med datida straffprocessuella metoder nå fram till en tillförlitlig bevisning beträffande orsakerna till barnets död och kvinnans nppsal tänkte man sig att genom att skrämma med en allt strängare .\ntell, a.a., s. 46. .Se av .\nlell .själv anförda stadganden i C.C.C., .\ntell, a.a. s. 4 ff oeh ovan s. 59. Wahlberg, s. 141. Se även .\ntell. a.a., s. 47. Fcirslaget var starkt ))äverkat av C. (k ('..
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=