RB 10

118 Den i rättsfallssamlingen gjorda sammanfattande redovisningen av hovrättens praxis är emellertid icke korrekt. Utöver de i anteckningen nämnda indicierna hade hovrätten upptagit kvinnans erkännande av att hon varit havande med barnet i 26 veckor, vilket synes ha uppfattats som indicium på att fostret varit så fullgånget att det fötts vid liv. På grund av källmaterialets knapphändighet är det icke miljligt att närmare klarlägga Svea Hovrätts fortsatta praxis fram till det första barnamordsplakatet av år 1655. Det är sålunda icke möjligt att fastställa huruvida den ovan återgivna sammanfattande anteckningen i Becchius-Palmcrantz riktigt återger hovrättens beviskrav. Men ett rättsfall från år 1630 tyder på att hovrätten skärpt sin praxis beträffande presumtionen mot kvinnan.^^ Trots att »kvinnor som barnet synt» vittnat att »hon därmed icke varit fidlgången» dömde hovrätten henne till dtiden med motiveringen att hon hade hållit hemligt att hon varit havande och nekat sig vara med barn när hon därom tillfrågats, samt g()mt barnet så att ingen skulle få se det. Härav kunde slutas att hon icke vore fri för barnamord. Hon kunde därför icke benådas utan skulle mista livet. Under 1600-talets första decennier synes alltså domstolspraxis ha utvecklats i riktning mot en hård presumtion mot kvinnan trots de risker ur rättssäkerhetens synpunkt, som voro fiirbundna härmed.^® Detta kan knappast förklaras på annat sätt blivit utformad under tiden 1624—1626 samt tillämpad av Svea llovriitt frän och med 1627, ett antagande som bör kunna underbyggas genom ytterligare forskning» är sålunda ej lämjiligt formulerat. Problemet är att ntrcila hur Svea llovriitts krav på bevisning för ett sj)ccialfall av parricidimnbrottet i Högmålabalken 11 ntveeklades fram till dess att man i barnamords|)lakaten utformat en särskild brottsbeskrivning för barnamordsl)rottet. Becchius-Palmcrantz, Vol. 5, s. 247. Fallet återfinnes under rubriken »('.ansa X». Horkona hemlig sig havande hållit och fött fostret lönt, dödfött föregivit, ])å vilket inga tecken till mord funnits, straffas metl döden. Ihider rubriken refereras iiven ett fall från 1656 och ett från 1664, diir diidsdom fallit. Det finns exempel på ur undcrrättsi)raxis från slutet på löOO-talet att kvinnan frikänts, sedan det styrkts att hon varit havande så kort tid att fostret icke kunnat vara fullgånget. Se t.ex. Sörmländska häradsböcker, ed. M. Collmar, l'.)53, 2 2 1598.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=