RB 10

no diga dödsdömdes eller att dödsdom gavs i ett mål, där ett mildare straff varit rimligt. Idtersom svårigheten just låg i att kvinnan kunde neka till brottet i fall, där del var omöjligt att med vittnesbevisning eller medicinsk besiktning binda benne till detsamma, låg del med dåtida åskådning nära till hands att försöka framtvinga hennes erkännande. En icke sällan anlitad utväg blev därför alt fälla benne till dödsstraff och låta föra ut henne till avrättningsplatsen.^-’ Hon förmanades där av prästen att bekänna sitt brott. Om bon då bekände gick straffet omedelbart i verkställighet. Vidbiill hon sitt nekande återfördes bon i häktet och diimdes till mildare straff. Förfarandet synes efter hand ha fallit ur bruk när barnamordsplakaten —med deras presumlion mot kvinnan —kommit i tilllämpning. Del må vidare erinras om att några exempel från början av 1000-talet på att direkt fysisk tortyr tillämpats för att framtvinga bekännelse också äro kända. I det föregående bar visats att i svensk rätt indiciebevisning i barnamordsmål innebärande presumtion mot kvinnan bar förekommit redan under löOO-talet, nämligen i ett fall avdömt i Stockbohus rådhusrätt år 1570. Genombrottet fiir denna bevispraxis och därmed också fiir upptagandet av presumtionen mot kvinnan i lagstiftningen synes emellertid ba ägt rum i Svea Hovrätt i slutet av 1020-lalet. Av det tyvärr knapphändiga källmaterialet betriiffande Svea Hovrätts domar i kriminalmål från denna tid framgar att hovrätten tidigt fiireträtl en härd praxis i barnamordsmål.-" Redan 1018 hade hovrätten rentav fiirfrågat sig i ett brev till rikskanslern huruvida icke ett mandat borde utfärdas om att •’® l-]xcmpcl härpå i Bec-chiiis-Palmcrantz, \'ol. 5. H. Miinktell har i Tortyren i .sven.sk riitlsliisforia, Lyclinos l‘,)40, s. 152 f. visat alt förfarandet var vanlii^t under förra delen av lÖOO-talet vid mycket grova brott. Ilan siiger: »1’nder de första decennierna av hovrätternas tillvaro synes det hl.a. ofta ha kommit till anviindning mot kvinnor, som nekade till harnamord.» Munktcll, a.a., 1039, s. 122. Eftersom originalkiillorna som bekant :iro förstörda genom hrand. består källmaterialet av olika iirejudikatsamlingar eller enstaka bevarade domar. Den viktigaste samlingen — Becchius-Palmcranlz stor mängd riittsfall beträffande harnamord, men då domarna återges i en kombination av referat och citat ;ir det i hrist på originalakterna ofta svårt att med säkerhet bestämma deras principiella innebörd. innehåller en

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=