115 under särskilt åberopande av att hovrätten i Finland förklarat brottet ofta förekomma där — att det utlovade i)atentet skulle utfärdas. Kn av orsakerna till alt (lustav II Adolf icke utfärdat patentet kan ha varit att konsisoriet i Stockholm i ett yttrande till Kungl. Maj:t ingivet till Svea Ilovriitt 31/7 1624 ställde sig tveksamt infiir en förfrågan om man kunde diima en barnanKirderska på vissa angivna indicier. Dessa voro; hemlighållande av havandeskapet, förnekande av havandeskai)et vid förfrågan härom, sökande av enslighet vid fiidseln, undanhallande av fosiret samt liiggande av detta å liinn. Konsistoriet framludl »att diir barnamord sker finnas ju desse fiirtalde indicia gemenligen tillstädes. Men efter ock det händer alt många, som i sinnet hava att antingen försticka sitt foster i friimmandes händer, till alt uppfostras, eller ock exponera dem till hittebarn, ocb vad mera vara kan som sådant hist parti, somliga av svaghet, somliga av ovetenhet eller oförslånd fiirehava, med samma indiciis finnes, kan man i denne hastigheten ej alldeles se om man allenast av förberiirde. nu uppräknade indiciis kan statuera universalem de omnibus legem». Konsistoriet begiirde diirbir ui)pskov så att man kunde överviiga fragan noggrannare och inhämta även andra konsistoriers mening. Slockhohnskonsistoriet hade ju här på ett klarläggande sätt papekat de vador ur rättssiikerhetssjnpunkt, som voro fiirbundna med presumtionen mot kvinnan. Att indicierna ifråga förclågo uteshit ingalunda att kvinnan alls icke haft uppsåt till barnamord, ja. de uteshito ej ens alt barnet icke dödats av modern. Dåtida lagstiftande myndigheter ställdes alltså — likaväl som domstolarna —i en mycket svår situation. .\tt icke lalla kvinnan på den fiir situationen tyi)iska indiciebevisningen blott därför att hon framförde ett obestyrkt påstående att barnet varit diidfiitt eller ofullgånget, innebar alt barnanuirderskor ofta skulle gå fria i brist ])å bevis. Det betedde att man riskerade en (ikning av barnainordsbrotten. Alltså borde lagen som brottsbeskrivning innehålla de typiska indicierna mot kvinnan. vilket innebar en presum])lio de jure mot henne. A andra sidan innebar en dylik presumtion en uppenbar risk hir att oskylfällas. I betänkandet hemställdes *■'* Itofrliiiis-fnlincnuitz' sanilini,'. tt..\.. \'ol. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=