RB 10

114 skulle bära säd. Maliuodern uppgav alt någon säd inte funnits i pörlet vid den uppgivna tidpunkten, men alt det vid påsken funnits en spann säd där. Den anklagade nekade vidare till att ha förbundit sig (alltså snört till sig) så att förtida födsel kunnat inträffa. Detta fall har refererats för alt ytterligare belysa svårigheterna för en dåtida underdomslol att avgiira ett dylikt mål utan st()d av lagbestämmelser och på grundval av den tidens miijligheter till bevisning. Riitten dömde henne till döden (bålet) efter Ihigm.B. 2 med följande motivering; »Likväl kunde denna oftabemälle Karin intet värjas för desse skids skull: 1 haver hon stadigt nekat sig havande vara. 2 fött barnet allena och avsides i Kinndom. 3 det sedan ynkeligen uppbrännl.» Domen underställdes hovrätten. Miijligl iir alt domen tillkommit under inflytande av en i .Svea Hovriitt utbildad praxis, varom domstolen fått kännedom genom en hovriiltens resolution eller en instruktion ftir lagläsaren.-^*’ Det faller utom ramen för min uppgift att i detalj behandla barnamordsbrotlets historia under 1600-talel. Därför begränsar jag mig i det följande vid behandlingen av domstolspraxis och utvecklingen av speciallagstiftningen på området till vad som är erforderligt för att teckna den allmänna bakgrunden till barnamordsbrottets centrala betydelse i 1700-talets svenska kriminalpolitik. Xär barnamordsbrollet började bli vanligare måste det sjiilvfallet framstå som olämpligt att domstolarna skulle avdiiina dylika mål utan vägledning av lagstiftning. 1 ett betiinkande avgivet år 1040 av presidenterna och några assessorer i Svea, Göta och Åbo hovrätter omtalas alt Gustav 11 .Vdolf lovat utfärda ett patent om barnamörderskor.^^ I detta skulle stadgas att kvinnor, som hemlighållit sill havandeskap, dolt födseln och sedan föregivit barnet vara diidfött, skulle ■‘’® Det finns exempel på från Finland från 1631 resj). 1641 att i allmiinna res]). speciella lagliisarinstruktioner intagits anmodan till lagliisare att offentligen j)å tinget förklara att ett obestyrkt påstående att barnet varit dödfött icke skulle gälla. Se O. Hj. Granfelt, T.J.F.F. 1926, s. 96 och J. E. .\lmquist. Handlingar rörande 1642 års lagkommission, 1937, s. 85. .1. l-'. .VliiKiuist, nyss a.a., s. 83.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=