Ill (ir>nui i ell iiial oin huriiainord. Del laj^ i l)rollels nalur, alt villnen lill (hklaiulel av l)arnel ieke runnos. Oin kviniian nekade oeh ])åslod I.ex. alt l)arnel varil oiidlffani'el eller dtidltill, eller d()lt en nalurlij' dckl slrax eller IVklseln. eller all barnet dikt. därbu- all hon i silt birsvagade tillstånd inte kunnat laga vård omdet, skidle domstolen priiva om likets tillstånd slödde eller motsade hennes påståenden. Men del kunde vara så r()rsl()rl av törridlnelseall inga slnlsalser kunde dragas. Gentemot kvinnans ])åstående all uppsåt från hennes sida all dikla barnet ieke runnits, kunde likets tilldärest det överhuvudtaget kunde i)åträl'l'as —ofta ieke |)å den dåtida läkarstånd ge någon vägledning alls. Och slutligen vetenskapens slåndpunkt var det mycket svårt att fastställa huruvida kvinnans i)astaende att barnet varit dödloll, kunde vara ;!() De dåtida domstolarna slodo alltså i harnamordsmål rikligt. myckel ofta infik- valet alt antingen frikänna eller all dikna på indicier. Men att frikänna i ett fall då indicierna omfattade utomäktenskaplig IVirbindelse, hemlighållande av havandeskap, sökt enslighet vid f()dseln och dikjande av liket skulle ha hetyll alt harnamord varit nästan oåtkomligt bir straffrättsskipningen. Kvinnan skidle i regel icke ha kunnat fällas mot sitt nekande. Därfiir måsle man regelmässigt fälla [)å dessa indicier. Vid ulformandel av en lagslifining grundad |)å denna fiillande praxis torde det då ha framstått som naturligt att precisera gärningen genom att beskriva de indicier, som i jiraxis regelmiissigl grundat en lallande dom kunde, alt hon inte meil vilja diklal barnet. Den i Uuj stiuUfdde presnmtionen niol kniniidii blev helt enkelt en följd nv (dt den i l)r(ixis (IV nödtixhuj (leeejderade indieiebevisniiujen (/enom bie/- stiftniiKj (/ivits koraktär av broltsbeskrivninf/. Delta synes nng vara fiirklaringen till att presnmtionen mot kvinnan under löOO- och löOO-talen allmänt upptogs i lagstiftningen i luiropa.^' Det torde här icke vara fråga — annat iin och då borde det tillkomma kvinnan alt bevisa, om bon .Anil'll, s. 49 oi'h 84. •*' Se ovan s. .'U) ff. Hiir må erinras nm att iirosiinitionen mot kvinnan tidigast oeli mest drakoniskl nlformals i Iransk lagstiltning. nämligen i ett edikt av år l.äöt), fiirnyat år läStl och 1708. I England infördes den lO'il och i Skottland ll)!)(). Presnmtionen hade iiven npiilagits i lagstiftningen i AViirllemberg år 11)58 och i Ifayern år 1751. Den dansk-norska riiltens utveckling
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=