107 vissa slran'sladf^aiultMi, som innefallade den j^ärninj', vilken senare kom alt beleeknas sasom barnamord. M.IC.L.L. stadgade säliinda i Högm.Ii. II; »Drteper man sellie kona me|) vitia sinnmlellae myrl)e barn sil. hel)il adla' krislit, letta' barn la))or sin a'llie moJ)or sina. luiilikl |)era |)el g()r. J)a skal man stieghla ok knmi slena len l)el ter allum vppinbarl.» IHl likarlal sladgande fanns i sladslagen (I bigm.li. 11), doek all slraffel fcir kvinna är all brännas pä bäl. Kr.L.L. (Ibigm.li. 11) tillfogade de fall, all mannen dräpte sin hnslrii eller hiistrnn sin man; i fräga om straffel f()r kvinna ansHM sig Kr.L.L. till stadslagen. Som IL .\ntell papekat innebära dessa sladganden elt npptagande av den kanoniska rättens grundsatser. De avspegla i den del. som giiller dräj) eller mord av barn, »hedet eller kristet», kyrkans kamp mot <len nraldriga germanska rätten f(’)r husfadern alt bestämma hnrnvida ett inom hans familj fött barn skulle få leva eller utsättas. Den sociala problematik, som under trycket av kyrkans slrävanden all bekämpa de ulomiiktenskapliga birbindelserna hade br>rjat uppslå i senmedeltidens ICuropa och där lett till beslraffning av den giirning. vilken senare skulle komma alt i Sverige betecknas som barnamord (d.v.s. bemlighällande av havandeskap u[)pkommel genom ulomäktenskaplig IVirbindelse. scikande av enslighel vid födseln, diktande av barnet och likets gömmande) hade alltså icke fiuanlell siirskilda regler i Kr.L.L. Del synes som om de sociala och psykologiska reaktioner, som framträdde som en f<">l.jd av kyrkans kamp mot de ufoiuäktenskai)liga förbindel.serna, inte fingo så stor betydelse i Sverige att de drevo fram en mera allmiin utbredning av denna gärningstyp, och där¬ i sainitiuul iiied fcxlsolni skulle hon l)öt:t Ire markor till soekncmännen, <l:iresl hon inte kiiiuio värja sii* med sex edgiirdsmäu. Ilade lion erkänt l)rollel inför priisten oeli denne ålaf;l tienne kyrkoliot idgingo in!,'a l)öler. För vissa andra fall liöjdes böterna. Som lIolnd):iek/\Vessén (.Svenska l.andska])stafsar) påpekat i kommentaren till (i.L. '2 var ö marker det vanliga höteshelo])|)et vid brott mot kyrkliga stadganden. Reglerna i (i.L. belysa siirskilt tydligt bur deu straffriittsliga reaktionen gentemot mord i)å nyfött l)arn utbildats genom kyrkligt inflytande och Inir svag denna reaktion nrs|)rungligen var. Se i övrigt ang. (i.l.:s stadganden 11. .\nlell. Om dråpsbrotten. l. Rarnamordsbrottet. ISb.). s. 11. .\ntell, a.a., s. 40 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=