108 ined ett behov av särskild rättslig reglering av densamma fiirrän efter reformationen. I varje fall har jag inte påträffat något material i praxis före reformationen, som visar att gärningstypen ifråga vid denna tid föranlett utbildandet av en särskild brottsbeskrivning." Efter reformationen finns det emellertid i domstolsprotokollen ett antal rättsfall, som tyda på att man redan under 1500-talets senare del börjat utveckla särskilda regler för barnamordsbrott. Dä avsikten här inte är att mera ingående skildra barnamordsbrottets historiska utveckling i Sverige —ett område av vår straffrättshistoria, som ännu är föga utforskat —utan endast att tVirsöka fastställa de grundläggande orsakssammanhang, som ledde till att man tillämpade skärpta avskräckningsmetoder för att bekämpa denna typ av kriminalitet, skall jag endast behandla ett antal rättsfall, som synas vara av större principiellt intresse. Långhundra härads dombok-^ redovisar för år 1549 ett mål, där en piga misstänktes för att ha mördat ett barn, som anträffats hängande i skogen. Två kvinnor vittnade om att de sägo mjölk i spenarna på pigan vid den tidpunkt, då liket anträffats. Pigan nekade till mordet och blev —av skäl som inte framgår av de summariska anteckningarna om fallet —senare frikänd. De två kvinnornas vittnesmål visa att fallet gällde barnamord: eljest hade rätten ju inte anledning upptaga denna typ av bevisning. \äd denna tid var detta sätt att fastställa huruvida den misstänkta -- Rätlsfallsniaterialet från denna tid är synnerligen knappt, vilket nppenliarligen berodde på att brottet fram till slutet av 1,500-talet hade en låg frekvens. I Stockholms stads tänkeböcker från åren 1474—1608 redovisas endast 6 fall av barnamord i egentlig mening. Hur den straffrättsliga reaktionen efter hand skärptes framgår av att i två av de äldsta fallen (STB 1483—1492, s. 50 f och 1492—1500, s. 166) dödsdom ej utdömdes, medan i ett tredje (STB 1514—1524, s. 45) benådning skedde. I ett fall c:a 50 år senare dömdes kvinnan till sviirdet och några år efter denna dödsilom höjde rådhusriitten straffet i en dom för barnamord till bålet. Brottet var alltså i Stockholm fram till slutet av 1500-talet så ovanligt jiimfört med andra brott såsom mord, dråp, rån, stöld, m.m., vilka mycket ofta återkomma i tiinkeböckerna, att det knappast kan ha ujipfattats som en större samhällsfara. X. Edling / O. .Svenonius. Långhundra härads dombok 1545-1570. 1946 31:3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=