10(> kral'lii,M protesterade mol ult’ormningen av M.B. Ilan yrkade salunda att strat’t'el skidle utmätas alltefter skadan oeh ansäg det orimligt att dödsstraff skulle tillämpas, dä uägon utsatts fiir skada men ej fått döden därav. Bl.a. påpekade han svårigheterna alt »da uagon medelst djävidens hjälp gör något som övergår mäuniskofiirmåga», kunna visa all denne hade medverkat oeh betonade att »inga indicia skola heller kunna fiirehringas, som ieke äro fanaliea, (K’h så mycket mindre för sannolika att hällas, som naturens verkan är mera fiirhorgad än bekant». Alt lagkommissionens av ständerna accepterade förslag icke endast berodde på viirdnaden för den mosaiska rätten framgar av att man i strid med ovan citerade stadgande i bibeln hyggdi' -M.B. 2: 1 på ett maleficinmrekvisit. Utvidgningen av delta rekvisit i förhållande till lands- och stadslagarna var otvivelaktigt ett uttryck för en strävan alt genom bevarandet av i ])raxis ntvecklade avskriickningsmeloder effektivt bekämpa trolldomsl)roltel. på vars samhällsfara man fortfarande trodde. Även den från l)örjan av löOO-talet alltmer helydelsefidla kampen mot harnamordsbrollet kom att leda till införande av skär])ta avskräckningsmetoder. Barnamord.sbroltet. sådant dess rekvisil idformats i löOO-talels speciallagstiftning (i det följande avser jag med barnamord denna gärning) fanns inte som självständig brottstyp i de svenska medellidslagarna.-® I rikslagsliflningen hade emellertid upptagits ringen vann stiindernas Itifall. lliirincd liade inan alltså l'(■)ljt Lundins skärpta förslag såtillvida att. oin någon fått diid av trolldom, stegling intriidde som kvalificerat straff för man. iSe .Sjögren. Förarlt. 1\’:Ö81. \': 284, ^'1:Ö17. ööti oeti 40.) samt \’111;()0.) .Sjögren, Förarb. ^■lll:()0 f. .Ifr .\l)rahamssons kommentar (1720) till landslagens Ilögmålabatk 0: 1. Innehållet i denna bör emellertid ses mot l)akgrund av att .\brahamssons upjigift som kommentator )ar att upplysa om giillande riitt. ieke att polemisera. '»a Se s. 104. G.L. inneliåller emellertid bestiimmelser, som synas syfta till att bekiimpa mord på nyfött barn. 1 andra flocken viinder man sig mot utsiittande av barn: »Det är nu diirnäst, att man skall uj)pföda vart l)arn, som blir fött i vårt land, och icke utkasta det.» Diirefter komma l)est;iinmelser om skyldighet för en kvinna, som skall föda, att anskaffa tvenne \ ittneskvinnor som kunde vittna, om barnet var itödfött, att modern icke mördat det. Om en moder fött i enslighet (det fall man tiade för ögonen är up])enbarligen mord
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=